Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från Härjedalens fäbodmarker. Efter iakttagelser och intryck sommaren 1930 av Bertil Boëthius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
C. G. Rosenberg foto.
Nybodarnas fäbodvall med Sånfjället i bakgrunden.
foderväxtodlingen på inägorna och den förbättrade vinterutfodringen,
som göra skillnaden. Hela det ödemarksdystra kapitlet om
moss-, lav-, löv-, ris- och barkutfodringen, om gödselsorpa och
svältplågade kor, som måste stödjas, då de släpptes ut på
våren — allt detta hör nu historien till. Med den rikligare
näringen och den i det hela förbättrade vården har kreaturens
storlek och avkastning stigit och produktionen blivit mera
jämnt fördelad över året. Om man kunde uppställa tabeller,
som visade kreaturskötselns resultat, skulle därför också ett
mycket stort framåtskridande komma till synes.
Vi nämnde nyss avvittringen. Måhända kan det synas
egendomligt, att äganderättsförhållandena i utmarkerna förblivit
outredda ända fram emot vår tid. Men i själva verket var
detta en naturlig följd av näringslivets organisation. Alla sökte
sig ju till de platser, där slätter och bete voro bäst. Här
trängde man sig tillsammans, som kring Storån och i
Nordsätern i Storsjö. Den ene bondens vall låg tätt bredvid den
andres, där betet var rikt, steg antalet ofta till ett tiotal eller
mer. Även den mark, som skulle slås, var skiftad. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
