Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från Härjedalens fäbodmarker. Efter iakttagelser och intryck sommaren 1930 av Bertil Boëthius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dit, lockad av kartan, som här markerar ett dussintal
stugor. Min väg ledde över fjället från Kesuvallen. Vid
nedstigandet i björklundarna mötte den vanliga kontrastverkan
mellan hedens ödslighet och dalens överväldigande
produktionskraft, den bjärta grönskan, det saftiga betet och de rika
slåtterängarna, där höet stod nybärgat i vackert rundade
stackar. Men intrycket var på något sätt främmande. Gräset
var mindre slitet än man kunde väntat, då man närmade
sig en så stor vall. Och när väl »slätten» öppnade sig för
blicken, tycktes man först närma sig ett ruinfält. Överallt
syntes tomma husgrunder eller fallfärdiga och ruttnande hus.
Endast ett undantag mötte, en större nyuppförd stuga med
sina uthus. Lät man blicken glida ut över den vackra dalen,
syntes här och var en rök stiga upp ur skogen, och långt
bort i liderna hördes bjällerklang och lockrop. Hela den
gamla fäbodvallen hade vid laga skiftet fallit inom ett
hemmans område, de övriga delägarna hade måst flytta ut. För
kreaturen var det, sades det, bättre nu; det hade i tidens
längd blivit för många delägare och för trångt om betet. Men
slåttern blev ej längre till fullo utnyttjad, den översteg vida
den enda gårdens behov.
Här är det tid att återvända till Nordsätern. Det är ej utan
avsikt jag ur vandringsveckornas rika galleri av minnesbilder
utvalt just denna fäbod för att söka belysa, vad
Härjedalens fäbodväsende varit. Ty den är i själva verket en
ganska sällsynt representant för detta gamla fäbodväsende.
Vid skiftet delades vallen mellan ett par hemman, och följden
borde ju även här ha blivit en större utflyttning. Men
det föll sig så, att de hemman, som fingo Nordsätern inom
sina rågångar, tillhörde ett bolag. Och detta fann det bäst
att låta husen stå kvar och arrendera ut dem och betet åt
hugade bönder i byn. Företeelsen kan synas som en anomali,
men den har i verkligheten en djupare innebörd. Bönderna
i Storsjö ha på sista tiden i stor utsträckning återköpt sina
gårdar av bolagen. Men av skogen ha de ej fått mycket
med. Sina skogsdomäner kunna bolagen ej splittra. Den gamla
fäbodorganisationen har då blivit ett medel att för dalens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
