Svenska Turistföreningens årsskrift / 1931. Härjedalen / 163 (1886-1951) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från Stockholm till foten av Helags. En sommarpromenad av Arne Tallberg

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

enkla kakiskjorta och mina en
gång utrangerade sportbyxor och
jag gick bort och skämdes, ty jag
förstod att jag var naken.

Teckning av Ossian Elgström. »Är det den bevingade Hermes ...?»

Från Los gick färden vidare
över Kårböle, Ytter- och
Överhogdal och fram till Åsarna. Skog
och åter skog. Jag har aldrig
fått så starkt intryck av Sveriges
rikedom på skog som under dessa
dagars vandring.

Vid Åsarna vände jag kursen
rakt västerut. Fortfarande
begränsade skogen synvidden,
resliga granar och högstammiga
tallar. Träden glesnade och jag kom
fram på krönet av en utförssluttning.
Framför mig bredde sig
Storsjöns vattenspegel, här och
där bruten av små öar. Nere vid
stranden kurade gårdarna i Storsjö
by ihop sig kring den lilla vita kyrkan och som en praktfull
ram kring tavlan slöto fjällen sin mäktiga krets. Solen
kastade gyllene reflexer över fjällkammarna och vattenytan
skiftade på något sätt i rosa. Det hela var en syn av så
betagande skönhet, att det dröjde länge, innan jag kunde
förmå mig att fortsätta.

De sista två milen till Ljungdalen gick vägen åter genom
skog, tätt intill Ljungan. Så glesnade åter stammarna och
en ny glänta öppnade sig. Mitt igenom den dansade Ljungan
sjungande och porlande sin väg ned mot Storsjön och havet
och på bägge sidor om den lågo gårdarna i Ljungdalen, enkla,
gammaldags kärva. Jag blev omhändertagen av ett välvilligt
äldre par och det dröjde inte länge, förrän det rykande kaffet
stod framför mig. Solens sista strålar föllo in genom de låga
fönstren, över de gammaldags snidade, i bizarra mönster
målade möblerna och mitt värdfolks hederliga, rynkiga ansikten.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>