- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1931. Härjedalen /
182

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Småländska skärkarlar av Ragnar Wirsén

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

reda på tidräkningen, kommo hemsimmande i samlad trupp
över det 700 meter breda Krokskärssund.

Numera fara mjölkerskorna ofta var för sig i motorbåt.
Men korna praktisera alltjämt samma trafik som de nyttjat
sedan urminnes tider.

Något egentligt jordbruk förekom då lika litet som nu,
bortsett från en blygsam potatisodling. De små åkrarna på ön
och på de större holmarna plöjdes med människokraft. Deras
avkastning förmådde i regel icke täcka odlarens husbehov.

Men det var ej heller genom boskapsskötsel och åkerbruk
skärkarlen skulle finna sin nödtorftiga utkomst. Hans
huvudintresse var fisket. Det var det som skulle ge honom mat
på bordet och pengar i handen, pengar till bröd åt folket
och till halm åt kreaturen, till redskap, kläder och husgeråd,
till skatter och onera. På senhösten gällde det framförallt
att ta vinterbehovet för egen del. Då sattes det till sjöss efter
strömming, som alltjämt kallas sill i södra skärgården. Den
saltades ner och var god att ta till när isen låg fast så långt
blicken kunde nå. Av annan fisk var det huvudsakligast torsk
som saltades till vintern. När sedan grisen och ett par tre
får slaktats och saltats och några fågelsidor också lagts i
lake — man åt salt sjöfågel förr i världen — kunde man
med lugn gå den kalla årstiden till mötes. Färskfödan till
omväxling fingo isgäddorna bestå och så naturligtvis
sjöfågeln, som trängdes ute i brunnarna till sjöss. Den koktes i
regel, ity att stekning var en dyrbar procedur.

På våren när isen gått, när fågelsträcket fått sin sista salut
och det började bli litet värme i vattnet, tog storfisket vid på
allvar. Varenda vacker kväll gingo sättökorna till sjöss, och
på morgnarna glittrade bryggorna av sill. Fruntimmerna
stodo på knä och rensade och karlar med knotiga nävar
saltade ned i tunnor och fjärdingar. Den sillen skulle det bli
pengar av på Linköpings marknad andra onsdagen i juli.

Men innan dess skulle nötningen efter sik och annan
fjällfisk tarva sin omsorg och möda. Fjällfisken såldes färsk i
Västervik med skäligen klent utbyte. Efter att ha dragit varp
på varp hela dagen var det för fiskaren att fara till stan på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:05:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1931/0216.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free