Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Listerlandet. Bygd och blommor av Severin Schiöler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tans kullerslensimirar blommade sandvilan (Berleroa incana),
ymnig som överallt i lägena utmed den sandiga kusten, en
riktig fisklägesblomma, skulle jag vilja säga. På sandmarkerna
runt om lyste de första flockarna av det gullgula eller
apelsinröda hedblomstret (Helichrysum arenarium), den sydsvenska
sandhedens stolta och granna jättekattfot. Och över alltihop
lyste den välsignade solen. Sämre välkommen kunde man få.
Det har alltid sitt stora behag att komma till främmande
land. Och Lister var främmande land för mig. Naturligtvis
hade jag berett mig en smula på resan och i
resehandböcker och annorstädes försökt lukta mig till vad som kunde
väntas möta här nere. Sådant bör man alltid göra, det lönar
sig. Överraskningsmomentet plägar ändå inte utebli.
Människor ha en förunderlig förmåga att glida förbi det som i mitt
tycke ger ett landskap fyllighet och behag. Medan annat,
som framhäves med pliktskyldig förtjusning, stundom lämnar
en ganska oberörd. Man får därför nästan ständigt
anledning till omvärderingar och upptäckter, och vad vore en resa
utan sådana? Nå, nu visste jag att Lister var ett mycket
enformigt land, platt som en pannkaka. Jag visste att det hade
kalk i botten, någon sorts tertiärkalk, och däröver sand,
svämsand mestadels, på några håll en smula flygsand, I söder
skulle det finnas några låga granithöjder. Och i öster en av
de i det svenska landskapet nästan obligatoriska
moränåsarna. Resande tillråddes att bestiga en av de nämnda
granithöjderna, ta en överblick över den två mil långa och något
mer än milsbreda slätten och sen bila vidare till
intressantare nejder. Detta var vad jag läst mig till — detta, och en
del detaljer. Och det var så sant, så sant. Landskapet var
flackt. Det var monotont. Och ändå kände jag mig nästan
besviken över att det inte var än flackare, än enformigare.
Jag hade nästan väntat finna ett slags sandig, mager, halvt
trädlös söderslätt. Men landskapet med Ryssbergets tunga,
långa rygg i nordväst påminner i stora drag snarast om
västgötaslätten med Billingens mäktiga blå kontur i fonden. Och
för att fullständiga likheten äger Lister sin motsvarighet till
Västergötlands förödda Hornborgasjö. I en lång sänka ut-
13. Svenska turistföreningens årsskrift 1931. -«rvo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
