Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Listerlandet. Bygd och blommor av Severin Schiöler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i det gröna gräset. En gång har säkerligen hela denna
gördel höljts av ogenomtränglig, örtrik och lövrik snårskog.
Ännu finnas betydande rester av denna snårskog kvar,
särskilt vacker på utsidan av Listershuvud. Det är ett utsökt
nöje att lustvandra däri. Ja, lustvandra är nog inte rätta
ordet, ty mödosammare vandring får man sällan pröva på.
Lågvuxna klungor, här och var riktiga små dungar av bok,
avenbok, lind, ask, hassel och annat gro fram mellan
kullerstensrösen och kantiga jätteblock. Omkring dem fläta sig
ogenomträngliga snår av slån och nypon — de sista i påfallande
grad olika västkustens Rosaformer — samt framför allt
obeskrivliga mängder av långa, grovtaggiga, högbågiga
björnbärsrevor, som hälsa högsommaren med kaskader av vita och
skära blommor och möta hösten dignande av svarta,
blodsaftiga, jättelika bär. Här och var dofta kaprifolierankornas
blomflockar, rodnande som solnedgångar. Och i skuggan
smyga murgrönsrevor över markens mossiga block.
Örtfloran är skiftande och rik. Särskilt märkes den sällsynta
gulsugan (Lamium galec»bdolon) med karakteristiska vitfläckiga
blad på de krypande skotten, samt buskstjärnblomman
(Stellaria holostea) med långa, styva, korsvis utspärrade blad. I
källdragen under de skuggande alarna vid havsstranden
bildar bäckmärket (Sium erectum) små ljusgröna kolonier. Och
under branternas klippblock frodas en jättelik form av
örnbräken, förmodligen den som i Lindmans lilla flora kallas
Pteris aquilina var. nemorea. Det fanns gott om den
flerstädes, för resten. Särskilt minns jag en lövängsudde i Vesan,
mitt emot Gammalstorps kyrka, där man formligen hisnade
inför de väldiga örnbräkenmassorna. När den är som bäst,
når den manshöjd och mer — utan gensägelse vår ståtligaste
ormbunke.
På ett enda ställe i öster springa Listershuvuds granitmassor
som en sönderklyftad udde ut i havet. Där tycker man sig
med ens förflyttad till den bohuslänska skärgården. Men
örterna, som fylla skrevorna, höra ostkusten till. Där växer
bland annat en gammal bekant, som vi nog lite var lärt
uppskatta till smörgårdsbordet: gräslöken. Det är verkligen ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
