Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Malmöhus av Erik Lundberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att låta våning lyfta sig över våning — gotikens
arkitektoniska princip. Och för att ej denna resning skall stanna av
göres hela fasadens övre del till en rad av tätt ställda
trappgavlar, vilka tillsamman med det branta taket och dess
knivskarpa takrygg peka vidare mot höjden.
Dessa trappgavlars proportionering utgjorde en av
restaureringens svåraste frågor. Endast deras nedre delar voro
bevarade, dock med avtryck av taksparrarna å insidan, så att
själva takkupans form var given. Lyckligtvis kunde man
på olika sätt räkna sig fram till avtrappningarnas
proportioner, men då det gäller att pröva en sådan
rekonstruktions riktighet måste alltid ögat få kontrollera. Man får då
akta sig för att bedöma ur modärn synpunkt — av en
modärn arkitekt ritade trappgavlar ha helt annan verkan än
1500-talets, man ser nu för tiden ej längre som de gamle, hela
formuppfattningen har blivit en annan. Malmöhusgavlarna
måste proportioneras så att de spelade samman med och
fortsatte den elastiska växten i fasaden.
Men de restaureringsprinciper, som tillämpats på
Malmöhus, ge dock icke rum för några försök till nyskapande enligt
en viss epoks sätt att se och skapa form. Endast kontrollen
av den vetenskapligt utförda, bevisbara rekonstruktionen
överlämnas åt fantasiens stilprövning. — Allt som måste göras
nytt, utan rekonstruktionsmöjlighet, göres också helt nytt,
modärnt även i form, om också med hänsyn tagen till det gamla.
Man hör ofta sägas, att all restaurering är av ondo, om den
ej går ut på att i en gammal byggnad foga in något nytt,
något som vittnar om vår tid, sätter vår prägel på detta gamla
monument. Man är ängslig att icke synas, att icke trumfa
över allt annat. Som om icke vår tid vore rik nog att kunna
avstå från att synas överallt! Vi behöva sannerligen icke pocka
på att tränga oss fram på bekostnad av våra fäders verk. Vår
tid har — andligen — råd att, där sådant kan komma i fråga,
endast vårda och omhulda, reparera och, där det finnes
möjligheter, även rekonstruera de dyrbara vittnesbörd om våra
fäders liv, tankar och känslor, som många
byggnadsmonument utgöra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>