Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Döda fallet av Rudolf Lindqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Vild-Hussen själv omkom, enligt Per Hallströms version
av tilldragelsen, då han i vansinnigt överdåd trotsade Indalsälvens
forsar för att i båt fara till Stockholm och inför kungen
skryta med sin bedrift.
Hans Wåhlin foto.
Vid tappningskatastrofen uppkom ett vattenfall, som hastigt skar sig ned i de lösa
avlagringarna på Ragundasjöns botten och därvid skred baklänges, så att en ny
flodfåra bildades. Indalsälven mot nordväst från järnvägsbron nära Döda fallet.
Det uppseende, boken på sin tid väckte, framkallade en
väldig ström av nyfikna, som ville se de trakter, där den
märkliga händelsen ägt rum. Under många år vallfärdade
man till Döda fallet, som den för alltid tystnade Storforsen
numera kallades. Tåget brukade då stanna alldeles ovanför
fallet, så att man bekvämt kunde få en överblick av
detsamma. Klev man uppför den branta sluttningen ovanför
järnvägen, hade man en storslagen utsikt över hela den trakt,
där katastrofen ägt rum.
I nordväst avtecknar sig mot horisonten det höga
Näsetberget, vid vars fot en gång den forna Ragundasjön svallat. De
med små hölador översållade milsvida ängarna bära än i dag
det betecknande namnet »Bottnarna». Längre mot väster reser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
