Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Regnards resa i Lappland. Ett 250-årsminne av Hilding Kjellman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bångstyrighet, då den spänd framför pulkan med den enda
tömmen skall styras genom skogens och fjällets farligheter,
detta ehuru Regnard säkerligen varken sett eller prövat på en
sådan färd. Källan är som vanligt Scheffer (sid. 270—71).
Även kustplatserna, som beskrivas som rätt eländiga
kåksamhällen, och livet i dem få sin anpart av skildringen.
Deras befolkning synes, om man får tro Regnard, vara
begiven framför allt på bad och på sprit. Badstun samlar både
gamla och unga och brännvinet flödar. Då Regnard och
hans kamrater återkommo till Torneå, anlände de alldeles
lagom för att deltaga i Johannes Tornseus’ begravning. Den
varar i två hela dagar och beskrives som ett vilt dryckeslag,
vilket slutar med att begravningsgästerna, prästen inbegripen,
hamna under bordet. Vi få väl hoppas, att Regnard här
brett på med sin vanliga fantasi.
Återfärden till Stockholm gick inte lika bra som uppresan.
Det blev oupphörliga uppehåll på grund av motvind och
vindstilla, och i närheten av Hudiksvall tog man sitt parti
och gick i land för att fortsätta resan efter häst. I
förbifarten besökte Regnard och hans sällskap gruvorna i
»Coperberyt» och »Salsberyt», i vilka de gingo ned och av vilka
Regnard synes mäkta imponerad. Man kommer även till
Uppsala, vars största turistiska märkvärdighet då som nu
tycks ha varit Codex argenteus, och besöker Olof Rudbeck,
som förevisar sin Atlantica. Bland de uppsaliensiska lärde,
som Regnard omnämner, finna vi även Scheffer, om vilken
blott säges, att han skrivit om lapparna och att han var
känd för sin logik. Något besök tycks författaren däremot
icke ha avlagt hos honom, och han antyder ingalunda, att
Lapponia varit honom till någon nytta.
Dels med båt, dels med apostlahästarna fortsätter
sällskapet sedan färden till Stockholm, där »vi tågade in kl. 4 på
morgonen lördagen den 27 september. Här avslutade vi
äntligen vår mödosamma färd, den underbaraste, som
någonsin företagits, en färd, som jag inte för mycket pengar skulle
vilja ha ogjord och vilken jag ej för ännu mycket mera skulle
vilja företaga en gång till »
17 Svenska turistföreningens ålsskrift 1931
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
