Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På skidor utefter gränsen från Röros till Abisko av P. A. Borch-Johnsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lagt sig något och det blev tindrande klart men så
småningom ganska kallt. Vi befunno oss nu i botten av en
gryta med väldiga fjäll runt om. Rätt fram hade vi
Sarekmassivet med topp efter topp och den ena kammen över
den andra och med granna jöklar, lysande i vitt och grönt.
Nedåt Rapaätno gick det lekande lätt, och stor var vår glädje
då vi omsider sågo Tjågnorisstugan framför oss, men ännu
större var besvikelsen när det visade sig att den var låst och
absolut ointaglig. Det skulle varit skönt att komma inomhus
en stund och få litet mat i sig. Ute var det, ärligt talat,
ganska otrevligt, men det var ju ingenting att göra åt saken.
Vi funno en sten, som gav oss litet lä, åto en rask, kall lunch
och fortsatte så mot Stora Sjöfallet.
Från Tjågnorisstugan sattes kursen åt öster upp på platån
mellan de vackra topparna Sarvatjåkko och Perikpakte och
genom dalgången österut förbi Kukkesvagge över riskabel
blockmark norr om Sluggas vackra kägla. Vidare i mörker
över Risjakjaure söder om Allep Kerkau och försiktigt ner
till Langas. Vid 10-tiden kommo vi äntligen fram till
Sjöfallsstugan, trötta och uthungrade efter en ansträngande tur
på ungefär 16 timmar. Vi gjorde upp eld och efter ett
väldigt ingrepp i provianten kröpo vi ner i våra sovsäckar.
Nästa dag stannade vi här. Litet vetemjöl, som någon
välvillig själ hade lämnat kvar, gav oss en angenäm omväxling i
matsedeln i form av pannkakor. Vi fördrevo tiden med att
hugga ved och göra i ordning i stugan och med småturer
däromkring för att fotografera de praktfulla omgivningarna.
Stugan har ett mycket vackert läge i tallskogen alldeles
invid Langas mitt emot Sjöfallet, som nu låg i vinterdvala
bundet av isen. Över fallet reser Nieras sin svarta kam högt
mot himlen, i nordost ser man på avstånd Päljatjpakte torna
sig över den breda Vietasvagge, rakt i öster har man Juobmotjåkkos
storslagna profil och i söder och väster, rätt ovanför
stugan, Kerkautopparnas egendomliga former.
Första april foro vi härifrån över Kårtjejaures snörevlar
och glansis till Suorva, där vi blevo mycket förvånade över
att finna en fast bosättning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
