Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Smärre bidrag - I Sånfjällsbjörnarnas spår av Th. Arwidsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blir ledsen, arg och känner mig med ens dödstrött. Utan att
idas ta reda på vad jag skymtat släpar jag mig tillbaka till
ryggsäcken därborta på »myran».
Aldrig fick jag se björnen, som jag längtat så mycket efter. Nog
var det vackert att se fiskgjusen segla över Valmens sakta
rinnande vatten eller att se fjällvråken där han svävade över sitt
bo i toppen av en död fura. Ja till och med den orädda
lavskrikans väsen och småfåglarnas kvitter fånga ens intresse, så
botanist man är. Men under allt ligger längtan att få se björnen.
Står man högt uppe på kalfjället, där man kan se Sylarna,
Åreskutan och Lunndörren, ja, vid klart väder Helagsfjallet, och
tittar ned över fjällsluttningen, där ripkullarna dölja sig i
småbuskarna, är det björnen ens öga söker. Och går man nere i
den täta skogen, där man får arbeta sig fram steg för steg i
dunklet, då är hela ens varelse på. spänn för att om möjligt
kunna förnimma björnens närvaro. Brakar det till i buskarna
långt borta så är det ingen björn, utan bara någon av traktens
talrika älgar, som märkt ens närvaro och flyr in i vildmarkens
ogenomtränglighet.
Men björnen finns någonstans därinne, det är ingalunda
ovanligt att se hans spår i myrarnas svällande mosstäcke och där
finner man även hans spillning. På senare år är det inte många
som sett en björn i dessa trakter. Någon karl, som hämtat sin
häst från sommarbetet, har stött på honom långt uppe i
fjälldalarna. En gång för rätt länge sedan såg man honom från
Nyvallens fäbod gå och ströva på Sånfjällets branta sluttning.
A andra sidan finns det folk, som levat i fäboden sommar efter
sommar i årtionden och aldrig sett en skymt av någon björn.
Björnen är numera helt utrotad i norra Härjedalen och den
isolerade stam, som finnes kvar kring Sånfjället och i
gränstrakterna mot Dalarna, är det sydligaste björnbeståndet i vårt
land. Men kulturen tränger på från alla sidor, stigarna bli större,
kor, hästar och getter ströva vida omkring, bärplockare och
fiskare likaså. Det är icke mycket ostört kvar av björnens rike.
Själva Sånfjällets nationalpark, som avsattes år 1909, omfattar
endast 27 kvkm. Värdet av detta område som björnreservat
förnöjes emellertid på ett mycket väsentligt sätt genom björnens
fridrysning på omkringliggande bolagsmarker. Denna fridlysning
har ägt rum på initiativ av ägarna, några trävarubolag.
Trots nationalparkslag och fridlysning blev emellertid härom
året en björnhona skjuten på själva parken och hennes två ungar
tillfångatogos för att så småningom säljas till en cirkus. Den
ena ungen måste snart dödas, då den var för vild att ha i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
