Svenska Turistföreningens årsskrift / 1931. Härjedalen / 334 (1886-1951) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Smärre bidrag - Ryggsäcken och mesen av Arvid Odencrants

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)



Fig 4.

Fig 5.

en extra tyngd, men säcken ligger så mycket bättre på ryggen
och värmer så mycket mindre att tyngden är väl motiverad.

Man har nu två olika typer, den ena svensk, den andra norsk.
Som exempel på den förra kan den vanliga Norrlands-trämesen
omtalas; för den senare Bergans-mesen, vars patent numera har
utlupit. Mest betecknande är att den sistnämnda är starkare böjd;
medan den förra ligger mera plan på ryggen, sluter den senare
sig runt om höfterna. Typerna kunde karakteriseras som
sommar- och vintertyp; lika nyttigt som det stadiga läget kan vara
för en skidlöpare, lika obehagligt varmt blir dess fasthållande av
kläderna om sommaren.

Vad man bör fordra av en mes är att den skall vara måttligt
tung, hålla säcken fri från ryggen, så att det blir luft emellan,
och helst ej för mycket slita upp de ryggkotor, som äro
lämpliga som underlag för mesens nedre del men förefinnas i
begränsat antal. Bergans och andra typers rem är ej så bra, den
sträcker sig ofta så att den hårda ställningen ligger direkt an; jag
knyter hellre på min trämes fast en bit vojlockfilt med
skinnsnören, som sjunka in i filten; denna avfasas något uppåt.
Mittelstycket skares ur för att giva någon svalka (fig. 4).

Förbindelsen mellan mesen och säcken göres antingen fast eller
lös, beroende på om man vill kunna använda mesen för att bära
annat än säcken. I förra fallet knytes säcken, med stöd i den
insydda läderremsan, fast vid mesens övre, och de nedre delarna
vid hålen i dess nedre tvärslå; vill man kunna ta loss säcken,
använder man korta, genomlöpande remmar.

Även för sättet att bära säcken och mesen, hopsatta på detta
sätt, finnes det en sommar- och en vintertyp, med fast eller
genomlöpande rem. I förra fallet är remmens mitt fästad vid mesen;
höger ända drages genom en ögla på mesen och spännes fast vid
en på remmen fästad sölja; härigenom regleras längden. Den
andra delen, också den reglerbar i längd, bär en hake eller ögla,
som fästes i motsvarande del på mesen.

En genomlöpande rem behöver blott en längdjustering, gör det
lättare att kränga på säcken, men lämnar denna någon frihet att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>