Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Där Norrland och Mellansverige mötas av Carl Fries
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
D ä r N or r land och Melian s v er ig e m 6 t a s
vägen och ro dit ut var ett företag, som påminner om
lappmarksböndernas slåtterfärder. Dämningsåtgärder vid
vattenkraftverken ha emellertid dämpat och utjämnat de naturens pulsslag
som gåvo liv åt ängsslåttern. Färnebo- och Hedesundafjärdarna
ha förblivit tämligen oberörda, men en del marker ovanför Untra
kunna ej längre användas. Vårflödet breder väl ännu sitt
befruktande slam över dessa älvängar, men uppdämningen hindrar
vattnet att sjunka undan nog till gräsväxttiden och slåttern. Så
har den nya tidens hushållning med elektrisk energi inkräktat
på ett ålderdomligt näringsfång, som följde årstidernas rytmer.
Den gamla naturahushållningen drar alltid det kortaste strået.
Österfärnebo har i mycket samma karaktär som Hedesunda:
på solsidan av älven ligger den öppna bygden med skogen i
ryggen och fria fjärdar framför sig. Mellan de stora
kyrkbygderna mörknar landskapet kring älven, fjärdarna trängas ihop,
vattnet blir strömt mellan skogsöarna och i skummande forsar
lever Dalälven upp vid Gysinge. Här vid själva
landskapsgränsen stiger forsbruset som en ouvertyr till Norrland. Landsväg
och järnväg gä på mäktiga brospann fram över älvarmarna, och
Gysinge har länge varit en brännpunkt för samfärdsel och
arbete; det taktfasta dånet av släggor och stångjärnshamrar sjöng
ihop med bruset från vattenmassorna. Men järnet har sökt sig
till andra härdar, och Gysinge sover.
Med sina fjärdar och forsar, sina skogsöar och bygder är
Dalälvens herradöme ett land för sig, kringgärdat av stora skogar
i söder och norr. Österfärnebo och Hedesunda öppna byamarker
räcka jämnt så långt som leran och sandjorden välsignat landet.
Där de grå blocken sticka upp huvudet, är det slut med
odlingsjorden, och skogen, moränmarkens mörka gröda, härskar
mil efter mil. Den kan tveka inför blöta starrmyrar, där bara
de segaste martallarna tränga ut i glesa led, men snart
kommer en höjning och genast sluter sig skogen. En gård tar fäste
här och där på någon sandig åskant med potatisjord och klena
sädesåkrar, och så är det skog och myrar igen.
Sådant är hela det mångmila skogsområdet i södra och
sydöstra Gästrikland från Dalälven till bygderna upp emot Gävle.
Skogen går fram till den flacka, steniga kusten och ut på öarna
i Gävlebukten.
Utanför det glesa bandet av skogsöar stiga de yttersta hol-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
