Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Där Norrland och Mellansverige mötas av Carl Fries
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I) ä r Norrland o c h M el la n s v e r i g e m ätas
hela familjen dragit i fält med liar och skördemaskiner och
kaffehurra och matsäckskorg. Blåkläder lysa mot åkerns gula
rikedom, det är bondelivets stora arbetsfest till sommarens givmilda
makter.
Gästriklands jordbruk avspeglar naturens stora möte mellan
söder och nord. Råg och vete gå ännu väl till, men odlas
mestadels blott för böndernas eget behov; den övriga befolkningen
importerar sin brödsäd. Medan havreodlingen har ungefär lika
stor omfattning som i landets sydligare delar, spelar kornet i
Gästrikland större roll än i de flesta sydsvenska landskap. I
fråga om vallodlingen framträder Gästriklands mellanställning
särskilt slående: i Sydsverige intar vall för höskörd ungefär en
fjärdedel, i Gästrikland omkring hälften och i Norrbotten tre
fjärdedelar av all odlad jord.
Där bygden möter den stora skogen är ett gott land för
människor, djur och växter. Jordmånen är bördig i de mjuka
sluttningarna upp mot bergen, och frosten kommer sent. Framåt
höstsidan, när potatisen nere i storbygden redan är brunsvedd
i blasten, står den häruppe ännu saftigt grön. Över Järbodalen
reser sig Kungsberget, och i dess branta sida lever och
blommar en vild örtagård som ett minne från den forna värmetid,
då lind och lönn frodades långt uppe i Norrland och stenålderns
människor plockade nötter där nu gran och mossa härska.
Kungsbergets löväng är på milsvida sträckor den sista återstoden av
all denna härlighet och hasselbuskarna däruppe en
märkvärdighet, känd över hela bygden. Den försämring av klimatet som
drabbade vårt land för mer än 2 000 år sedan har varit
ödesdiger för de nordliga lövmarkerna, och det är en handfull av
de sista trogna som här kämpar en förtvivlad strid mot den
övermäktiga skogen. Trolldruva, hässleklocka och blåsippor
blomma ännu mellan tynande snår av måbärs- och trybuskar,
och en lind lyfter sitt yppiga bladverk mot ljuset mellan granar
och björkar. Men en gran har trängt sig upp i lindens krona
och sticker fram sina täta, skuggande barrkvistar över det fina
lövet. Det är en närbild, gripande i sin åskådlighet, av denna
strid mot övermakten, och det påminner om vår egen strid
genom århundraden mot en karg natur här vid den bebodda
världens gräns.
Kring Ockelbo öppnar sig storbygden ännu en gång, men vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
