Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mellan Björn och Storjungfrun av Ernst Klein
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
land, med en smäcker
träbro som
förbindelseled. Men när man
kommer över bron,
skall man vara bra
morsk för att
fortsätta, ty vägen leder
rätt upp till en
pampig privatvilla, som
upptar största delen
av holmen; nere i
strandbuskarna
slingrar sig kunglig
majestäts och kronans
väg som en förvuxen
stig runt villaägarens
trädgård för att
genom täta snår nå ut
på udden, där den
numera avdankade
fyren och lotsstationen
ligga i ödmjuk
avskildhet. Har man väl
nått dit ut, är det med
glädje man
konstaterar, att tiden hejdats av det förvuxna buskage man nyss
genomträngt. Orört och vackert står det rödmålade fyrtornet,
omgivet av låga, välhållna stugor, och spanar ut över inloppet
med sin blänkande lanternin. Själva konstruktionen av detta
höga trätorn är en förnämlig timmermansbedrift i stil med de
bästa av våra gamla klockstaplar. Hela resningen vilar på fyra
väldiga spiror, stöttade av ett till synes planlöst, men i
verkligheten ytterst fint beräknat system av strävor. Minst fem
släktled ha nött de branta trätrapporna i tornet, men ännu står det
stadigt mot vinterstormarna, spänstigt svajande på sina friska
stöttor av kärnfur. Har man tur, får man vid bryggan se gamla
lotskuttern, ett präktigt rundgattat fartyg av västkusttyp, som
i fyrtio är och alla väder gjort sin vakttjänst ute till havs, med
tåligt och härdat folk ombord. De berätta icke utan vemod,
Kusten mellan Björn och Storjungfrun.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
