Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mellan Björn och Storjungfrun av Ernst Klein
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
M ellan Bj ö r n o c h S I o r j ii n g fr u n
i ån, ha för så länge sedan kommit ur leken, att det inte är mer
än grundstenarna kvar efter dem. Och för resten lämpar sig hela
åmynningen rätt illa för modärna behov, även om »farbror
Nyström», hamnens gamla tomte, på ett obegripligt sätt (om det
inte skett för mycket länge sedan) lyckats få upp sin
motorförsedda gamla skötbåt i sin sjöbodssvale, dit nu nätt och jämnt hans
något antika ekstock flyter.
Nyström och de gamla sjöbodarna vid ån höra eljest bra ihop.
Lite skröpliga, men väl ihophållna ändå, tack vare det
präktiga virket och sjöluftens konserverande inverkan — det passar
både för mannen och de gamla husen. Och vackra äro de också
— fast nu tycka nog Trödjebönderna att jag är fjollig, som kallar
farbror Nyström och de gamla sjöbodarna vackra! Jag låter
kameran vittna och säger ingenting mer. Sin smak kan man inte
ursäkta. — Men vackra eller ej — intressanta äro de i alla fall,
dessa lämningar efter en tid, då Trödjebönderna foro och drogo
små notar efter strömming här inne på fjärden, fiskade med
skotar också, saltade och sålde i parti, när
»grosshandlarskutorna» kommo in från havet om höstarna.
Från denna lilla oas och upp till Iggön och Säljemar är det
ånyo ren och klar ödemark, skog och sten, sten och skog. Men
Iggön själv är en fin och bebodd plats, med en fiskarhamn i
sydväst åt landsidan och en äldre, numera igengrundad, men
mycket vackrare i en bukt på norrsidan. Det obehagliga med den
bukten är, att den öppnar sig åt ett håll, där, om man undantar
några stenar strax intill, inte något land sticker upp hitom
Finland — och det blir snarast uppe i Kvarken. Att se den smala
bukten öppna sig mellan granarna rätt ut mot en obruten
horisont — det var en av dessa syner, inför vilka näthinnan
ofrivilligt tjänstgör som både kamera och kopieringsapparat.
Innanför Iggön på kusten vid Säljemar ligger en gammal
Gävlebohamn och ett modärnt fiskarsamhälle — ett av de största på
hela kusten, med kilometerlånga gistvallar i backarna, där
skötarna hänga på tork i oändliga rader. Det är både bönder och
yrkesfiskare som arbeta här — och internationellt tycks det också
vara — åtminstone mötte vi en smålänning nere på bryggorna.
Om vi nu fortsätta uppefter kusten, stöta vi inte på annat än
grund och holmar (låt vara blott i bildlik mening) till dess vi
nalkas Norrsundets stora hamnplats.
4. STF 1932.
49
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
