Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mellan Björn och Storjungfrun av Ernst Klein
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mellan Björn och Storjungfrun
komma upp till denna norra gästrikekustens gamla huvudort. I
Gävle tullregister för 1613 nämnas här 6 fiskare — och då fanns
ännu inte några lotsar här. Den var då kronans, som alla
utskär. År 1724 överläts den provisoriskt åt Axmars byamän, som
tydligen brukat fiska härute i lag med Gävleborna, men innan
den hunnit ordentligt skattläggas, anslogs den i början av
1800-talet till lotsplats. Ännu i dag, mer än 200 är sedan bönderna
i Axmar fingo denna ö, och mer än hundra år sedan kronan tog
den tillbaka och gav den åt lotsarna, torde äganderätten inte vara
riktigt uppklarad, och faktiskt bo här både lotsar och fiskare
sida vid sida. De flesta heta — eller ha hetat — Axner, vilket
tyder på, att de härstamma från Axmarbönderna allesamman.
Men Axners (och dess avledningar, t. ex. Alm) äro nu minst lika
mycket lotsar som vanliga civilister, och förnämliga gamla
gårdar, som dock stå övergivna till förmån för modärnare
bostäder i villastil, vittna om en gammal släktkultur hos dessa
lotsfamiljer. En gammal stuga hade rivits just då vi besökte ön.
Bland virket, som låg kvar på tomten, funnos de målade
panelplankorna till två rikt dekorerade rum från 1800-talets början —
delvis »dalmålning», delvis en annan, mera stadsmässig sort.
Hamnen eller rättare sagt hamnarna, ty Gåsholma är en liten
arkipelag med broar över sunden och många vikar och inlopp,
äro fulla av de måleriska motiv, som alltid uppstå, där fisket
är i gäng. Fiska göra alla härute, mest med skotar och stora
ryssjor. Utom strömmingen fås här inte så lite lax. Flera
Gåsholmare bygga lina båtar, ultramodärna, kravelbyggda av helt smala
bräder, därmed förnyande en gammal fin tradition, vars äldre
stadier ännu ha några få men förnämliga representanter kvar i
livet. Gåsholmabäten synes i äldre tid ännu ha hört ihop med
typerna från Gävlebukten, men just här i trakten går eljest
sydgränsen för en annan, lägre, smäckrare och mera rundstävad
snipa, som blir den ledande, när man kommer uppåt
Hälsingland.
Gåsholma har landsvägsförbindelse uppåt Axmar. Likväl är
det så avskilt och helt och hållet maritimt orienterat, att man
skulle kunna tro sig vara på ett utskär i havet, när man går här i
fisklukt och bryggskvalp mellan gistvallar och gamla
timmerväggar. Fiskrikt är det också, fast inte längre som förr, då de kunde
ta sin fångst med not inne på fladan mellan sina egna holmar,
öö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
