Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gästrikland och järnet. Från forntidens myrjärn till nutidens kvalitetsstål av Karl Hedlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gästrikland och järnet
Från forntidens myrjärn till nutidens kvalitetsstål
av
Karl Hedlund
När de från hela landet samlade deltagarna i de
kulturhistoriska föreningarnas sommarmöte i Gästrikland 1928 drogo utför
att ta i skärskådande vad landskapet hade att bjuda på, blev
uppehållet vid Sandvikens järnverk ett av färdens huvudmoment.
Här mötte Gästrikland av i dag, det starkt industrialiserade
landskapet, med ett av sina största och främsta företag. Här var
allt tilltaget i mått, som imponerade, och den teknikens
fulländning, man ställdes inför, när man fick följa vägen från malm
till kallvalsat bandstål med en tjocklek av 0,003 mm, gjorde ett
lika imponerande intryck. För färddeltagarna, som varit uppe
på masugnskransarna och som sett, hur tappningen gick till vid
martinugnarna, för alla dessa, som hade våra dagars arbetspuls
med sig från det modärna storbruket, blev det en egendomlig
kontrastverkan, när man så omedelbart fördes till en primitiv
ugn för smältning av myrmalm på en plats inom
järnbrukssamhällets gränser. Här möttes på samma ort forntid och nutid i
svensk järnhantering. Det låg kanske tusen år emellan den tid,
då man använde sig av den primitiva smältgropen, och den dag,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
