Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gästrikland och järnet. Från forntidens myrjärn till nutidens kvalitetsstål av Karl Hedlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
K a v l Ii e cl l u n d
tiga åsen vid Arsunda kyrka finnes ett av landskapets största
gravfält från järnåldern. Såväl uppe på åskrönet som nere efter
sidorna av åsen ligger gravhög vid gravhög, inalles omkring 100
stycken. Överallt inom området finner man slagg, som täcker
gravarna. Enligt inventariet från de hittills undersökta gravarna
inom detta fält härröra de från 900-talet efter Kristus. Andra
gravar inom landskapet, vilka innehållit myrjärnsslagg, kol eller
andra lämningar av järnhantering, ha kunnat dateras till 800-,
900- eller 1000-talet. En 1930 undersökt grav i Österbergs by
i Ovansjö socken, vars inventarium tyder på slutet av
folkvandringstid, innehöll slagg i riklig mängd, och gravurnan på botten
av graven satt inkilad mellan stora slaggklumpar.
Under hela vikingatiden har järnhantering tydligen pågått i
Gästrikland. Att vi så långt norrut i landskapet som i Ovansjö
och Ockelbo ha fynd av slagg, som kunnat dateras till slutet
av folkvandringstiden, gör det antagbart att järnutvinning redan
tidigare under denna period förekommit åtminstone söderut i
landskapet. Vid Hade by i Hedesunda söder om Dalälven ha
vi dels lämningar av primitiv järnhantering, dels landskapets
hittills största kända fynd från folkvandringstid. Så mycket kan
för närvarande sägas om den gästrikländska järnhanteringens
ålder. Om dess omfattning under vikingatid kan något utläsas,
när det från arkeologiskt håll betygas, att »i ingen trakt av
Sverige är rikedomen på järnvapen och järnföremål i
vikingatidens gravar så stor som i Gästrikland». I Arsunda ha
gravhögar påträffats, där gravgodset legat inbäddat i rika lager av
oanvänd myrmalm. Till inventariet från en vikingatidsgrav i
Österbergs by i Ovansjö hörde två obearbetade järngaltar med
märken efter uthamring, vardera med en vikt av 9 kg.
Påtagligt är att den järnhantering, som det här är fråga om,
ej kunnat uppbäras av landskapets eget behov av järn. Vi måste
tänka oss export österut och söderut. Hans Hildebrand har
påvisat, att föremål från järnåldern, funna vid Hade i Hedesunda,
haft för Gotland och Estland utmärkande former, och av detta
slutit sig till, att inbyggarna vid nedre Dalälven under denna
tid stått i ganska livlig förbindelse med andra trakter. Han
ställer detta i samband med den rikliga förekomsten av
järnslagg i Gästriklands Dalälvstrakt och tänker sig en efter tidens
förhållanden betydande export därifrån. Över huvud kan man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>