Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gammal bygdekultur i Gästrikland av Sigurd Erixon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sigurd Erixon
gästabud kunde ta emot stora samlingar av gäster. Vid bröllop
fästes i ett hörn av taket i nystun en massa fina sidenhalsdukar
och annan grannlåt och därpå placerades speglar. När bruden,
som måste dansa med alla, bjudit upp en kavaljer, skulle hon
ställa sig under denna så kallade brudhimmel och där skulle
hon avlämnas efter varje dans. Dessa brokiga takprydnader äro
även kända från andra delar av övre Sverige, men erinra också
starkt om motsvarande utsmyckningar på Åland och i Finland.
I fråga om heminredningen och rummens konstnärliga
utstyrsel står södra Gästrikland framför landskapet i övrigt och
det som här framför allt intresserar är målningen. All annan
konstnärlig alstring i provinsen förbleknar vid sidan därav.
Nordiska museets tidigaste bonad, daterad 1639, härrör från en
bondgård i Österfärnebo och framställer scener ur Jesu
födelsehistoria. Den är ypperlig i sitt slag. Ett hundra år senare skönjer
man en ny målningsperiod. Åtskilliga gårdar i Ovansjö ståta
ännu eller ha varit smyckade med rika helväggsmålningar på
väv, där blomstervirade vridna kolonner, storblommiga
blomsterurnor, tulpanbuketter och distinkta akantusrankor utgöra
huvudmotiven. Det är barockformer från 1700-talets förra hälft,
besläktade med de tidigaste i Hälsingland men bäst utbildade
eller bevarade i Gästrikland. På 1760-talet började rokokon tränga
in söderifrån, framför allt inom takmåleriet med dess i övrigt
högst konservativa lagerkransar och rankformer. Även på
möblerna gjorde den sig snart gällande.
Hur stort intresse och hur stor form säkerhet man än må
tillskriva detta äldre dekorationsmåleri, mer än en serie förspel är
det dock icke. Först på 1780-talet öppnade bondehemmen
dörrarna på vid gavel för konstnärerna och då tillkom nio de
dekorationsformer, som sedan tram stått som typiska för
Gästrikland. Samtidigt härmed hade emellertid bondemåleriet sin stora
genombrottsålder i Dalarna och i Rättvik utbildades de
stilformer som blevo dominerande för både Dalarna och stora delar
av övre Sverige. Rättvikarna gjorde täta resor i Gästrikland och
målade i alla socknar, först i de vårligt spänstiga former, som
utmärka övergångstiden under 1780-talets första år, sedan i de
starkt stiliserade dekorationsarter, som på några år slogo
igenom icke endast i Rättvik utan också i Leksand och därefter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
