Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några synpunkter på Gästriklands nutida byggnadskultur av Uno Åhrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
icke kan slå sig ihop flera stycken om en vatten- och
avloppsanläggning.
För bostadsegnahemmen, som icke äro beroende av något
åkerbruk, är saken därmed tämligen klar. Enligt min mening borde
egnahemsrörelsen, och väl närmast hushållningssällskapen som
äro låneförmedlare, beakta denna synpunkt och försöka i
möjligaste mån koncentrera bebyggelsen på bestämda platser i stället
för att som nu sker låta den ene bygga i en backe, den andre
i en annan. Ett medel härtill vore väl, som jag redan antytt,
att bevilja en högre belåningsgräns för sådana i en koloni eller
»by» inordnade hus än för ensamliggande, vilket är berättigat,
då husen genom denna planmässighet få ett större saluvärde.
För jordbruken ställer sig saken inte så enkel. En kort
historisk överblick kanske kan hjälpa till att klargöra frågan.
Allmänt bekant är hur jordpolitiken under senare hälften av
1700-talet genom lagen om storskifte och under 1800-talet genom
det s. k. laga skiftet helt och hållet möblerade om på
landsbygden. Före storskiftet gällde det s. k. solskiftet vilket gick så
till, att varje till en by hörande jordstycke av olika belägenhet och
kvalitet delades mellan alla i byn boende, ursprungligen i lika
delar, senare genom arvskiften och köp ytterligare styckade eller
sammanslagna. En by såg vid denna tid ut som den översta
kartan å sid. 160 visar. Olägenheterna med detta system äro
uppenbara. Fast var och en faktiskt ägde sitt stycke, kunde han inte
bruka det hur och när han ville — det var för smalt.
Ständiga anledningar till trätor förekommo genom att man tvingades
bruka åkerstyckena gemensamt och sedan dela upp skörden.
Genom storskiftet sammanslogos i möjligaste mån vars och
ens ägor till sammanhängande stycken. Byns hus lågo
emellertid kvar orubbade på sina tomter.
I det tredje stadiet, laga skiftet, gick man ännu längre och
fordrade dels en ytterligare koncentrering av ägorna, dels en
utflyttning från byn av de bönder som icke kunde få sin jord
i direkt anslutning till den gamla bostaden. De gamla byarna
sprängdes och byggnaderna skingrades ut över marken.
Låt oss nu se saken ur olika synpunkter. Vad betydde
sammanslagningen av ägorna ur jordbruks synpunkt? Utan tvivel
enda möjligheten för en rationalisering av jordbruket. Vad
betydde sprängningen av byarna ekonomiskt? Den medförde stora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
