Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från barrveden till pappersmassan av Ew. Sterner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från b ar r v eden till pappersmassan
renkoka veden, att rensa fram och frånskilja de för papper
lämpade fibrerna. Nåväl, Sverige satte in sina resurser av
ingenjörskonst och uppfinnarsnille: skogens kemiska tvättanstalter sköto
upp; med 90-talet blev det bitvis trängsel utefter Norrlands älvar
och kust. Vi söka upp en av Gästriklands mest modärna,
Norrsundets sulfatfabrik — landets äldsta anlades f. ö. i Gävle.
Sulfat cellulosan renkokas med lut
i jättegrytorna...
En visit i cellulosafabriken blir just ingen lustvandring: vatten
väller fram lite varstans, och doften är inte precis parfym. Därtill
se stockarna omöjliga ut: skola dessa kådiga kubbar bli
bomullsliknande balar eller snövitt silke? Jo, minsann! Först ryker
barken bort. Sedan smulas stolpen sönder i små spån. Den
stoppas ner i en huggmaskin: i botten roterar en järnskiva,
späckad med knivar. Under ilsket fräsande äter maskinen bit för
bit och sprutar ut träet i form av flis. Ett såll fångar flisen; större
spån och kvist åka undan — mat för den omättliga ångpannan —;
resten hamnar i en silo, en stor behållare, och rinner ut på ett
rullande bord. Transportband föra flisen i en jämn ström till
kokarna, enorma plåtcylindrar, jättegrytor.
Fyrtio, femtio tusen liter flis ha fyllts på; bykluten pumpas in,
och locket fälles fast. Luten gömmer hela hemligheten. För
länge sedan fann man visserligen att cellulosafibrerna frigjordes
om träet kokades i vanlig lut, natronlut, och byktes under lång
tid och högt tryck. Men luten frätte sönder fibrer, förstörde
cellulosa — och gick sedan själv till spillo. Lutförlusten täcktes
med soda, en dyr vara då, och koket kom att kosta stora
slantar. En uppfinningsrik man, svensken Miintzing, tog i stället
glaubersalt, billigt natriumsulfat. Så avlöste sulfatmetoden
den gamla natronmetoden. Och se: det blev bättre utbyte och
fastare fibrer.
Vårt kok kan alltså börja med att ånga pressas på. I grytan
stiga tryck och temperatur, stiga upp mot 7 atmosfärer och 150
grader. Tre till fyra timmar tar det innan flisen mosats sönder
till en massa. Ångan blåses av, och moset blåses ut i diffusörer,
runda plåtcisterner. En första tvättning får massan här,
samtidigt som man söker rädda undan mesta luten. Men all ved
har inte blivit upplöst: i kvistfångare frånskiljas vresiga bitar
12. STF 1932.
169
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
