Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från barrveden till pappersmassan av Ew. Sterner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och bark som slank med. I stora silar kommer turen till »finare»
föroreningar: fiberknippen och okokt fiber spolas bort. Undras
på att vatten väller fram . . .
Vår välling avvattnas och urvattnas, blir en gröt och manglas
till ark, som bryskt rivas sönder, varefter massan males. Än en
gång spädes vatten på; åter blir det välling. Nu rinner den in
i en torkmaskin, forsar ut på dess vira, en silduk av metall.
Vatten går bort, och massan får fast form; den far genom en
pressmaskin och föres mot upphettade cylindrar. De långa
banorna skäras i ark; lumpliknande flak pressas och packas i balar.
Sulfatcellulosan är färdig för att bli, låt oss säga, omslagspapper.
Men det är en annan historia och en historia som utspelas på
annan ort än Norrsundet.
Sulfitmetoden lämnar den mesta
och bästa cellulosan...
Strax i norr ligger Bergvik. Här verkade på 70-talet en man
vid namn Carl Daniel Ekman. Utanför fackkretsarna är han
föga känd. Men mannen blev banbrytare, en av våra stormän,
en av dem som gjort Sverige till stormakt bland industristaterna.
Ty Ekman var sulfitmassans mästare, och den varan betyder
mycket mera än sulfatmassa, även om nyaste tidens
fabriksbyggen oftast inriktats på sistnämnda sortens cellulosa.
Efter otaliga, tröstlösa experiment kunde Ekman för sextio år
sedan säga: jag har lyckats! Med gamla natronmetoden blev
byken brunfärgad. Ekman frågade: vilken »lut» bör användas
för att få fram fibern i dess naturliga vithet? Svaret fann han
i en »syra», i en lösning av sur svavelsyrlig kalk. Ekman gav
sig ingen ro, han fulländade den sura metoden; med sin »syra»
av kalciumbisulfit plus svavelsyrlighet fick han en allt
förträffligare, ljus cellolosa. Från Gävleborgs län och Sveriges land
gick sulfitmetoden ut över världen. Ekman var viking och
vandrade efter. Skyhöga skorstenar och syratorn markera hans
väg genom Europa. För ett kvartsekel sedan dog han därute —
fattig på gods och guld. Men miljarder i mynt har hans metod
givit vårt land.
Vi behöva minsann inte fara kring och leta i Gästrikland för
att finna en sulfitfabrik. I Korsnäsbolaget har landskapet fått
en mångfrestare med sågverk och hyvlerier vid Bomhus; längre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
