Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sommarliv i Mälaren av Hans G. Westerlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag var på några meters avstånd, men de allestädes närvarande
kråkorna började skrika och så lunkade han in bland buskarna.
Det var min första erfarenhet av hur nära man kan komma de
vilda djuren då man ljudlöst glider fram i kanot längs
stranden, men det blev inte den sista.
En vacker eftermiddag styrde jag in mot det stora slottet med
den lilla staden. I det förtjusande idylliska Mariefred stannade
jag tre dagar för att låta min högra arm, som var öm och svullen
efter nappataget med vinden, vila sig.
En lördagskväll kom jag fram till Strängnäs och ungefär
samtidigt anlände »Förpaddeln» med Stockholmsbåten för att göra
mig sällskap under midsommarhelgen. Vi fingo en utmärkt
tältplats på en liten ö inne i själva hamnen och använde
söndagsförmiddagen att bese den vackra staden. Till en okänd
kanotist som var vår förträffliga guide ber jag härmed få framföra
vårt tack.
Kanoten tilldrog sig rätt stor uppmärksamhet, och medan vi
åto middag kunde vi genom fönstret se hur den ena nyfikna
efter den andra lyfte på presenningen och tog vår packning i
beskådande.
— Så oförskämt, sade Förpaddeln indignerad.
— Det är inte så illa ment som det ser ut, lugnade jag henne.
Det är motorn dom ska titta på. Det brukas så.
Och sedan folket kommit underfund med att kanoten
saknade denna det tjugonde århundradets avgud betraktades den
med föraktfull likgiltighet.
Det blåste hård motvind på Strängnäsfjärden, varför vi satte
kanoten på hjul och togo landvägen till Söderfjärden som borde
vara litet lugnare. En bit utanför staden passerade vi S:t Eskils
källa där Strängnäs frimurare rest en minnessten. Härom
följande reflexion ur dagboken: — I forna tider var folket så
okunnigt att man offrade pengar och värdesaker vid heliga källor.
Nu för tiden krossar man flaskor och slänger avskräde omkring
dem. Detta kallas för utveckling.
I samband härmed skulle jag vilja uttala min indignation över
skyltningen vid vägarna. Den firma som vanprytt ett flyttblock
med en bakpulverannons kan vara övertygad om att ingen
resande med minsta sinne för estetiska värden någonsin kommer
att använda detta fabrikat. Och är det nödvändigt att här i
188
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
