Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sommarliv i Mälaren av Hans G. Westerlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sörmland på väldiga plakat tala om hur långt det är till det
eller det hotellet i en stad norr om Mälaren?
Efter ett misslyckat försök att paddla över Söderfjärden togo
vi vårt parti och traskade landsvägen ända till Eskilstuna, dit
vi ankommo klockan 1/2 9 på midsommaraftonen. Ungefär tusen
bilar och motorcyklar hade mött och passerat oss, samtliga
fullpackade av vinkande och storskrattande midsommarfirare. De
första tre hundra hälsningarna besvarade vi, sedan orkade vi
inte längre, och mot slutet hade vi mest lust att spotta deras
damm efter dem. En stockholmsbil med en baskergosse i
ensamt majestät föreföll att tillbringa midsommaraftonen med
rekordförsök. Den flög förbi oss lyra gånger.
I Eskilstuna sjösatte vi åter kanoten med en dyr ed att aldrig
mera dra den på landsväg — en midsommarafton–––-om vi
inte blevo tvungna — — — Färden nedför ån var en ljuvlig
kontrast mot landsvägsdamm och bilvrål. Midsommarnattens
lätta skymning insvepte stränderna i en mystisk slöja, ett och
annat älskande par skymtade mellan träden, och i luften
svävade madernas talrika vipor oss till mötes som jättestora
läderlappar.
I en vacker vik innanför en holme med ett fult namn,
Skabbholmen, tältade vi bland ett dussin midsommarcampare som
roade sig med att sparka en fotboll hit och dit mellan träden.
Också en midsommarvaka!
I Mälarbaden övergav mig Förpaddeln, vars midsommarfrihet
var slut. Hon återvände till storstaden och arbetet, jag vände
ryggen åt villor och sommargäster och styrde in i Väsbyviken.
Halva natten irrade jag omkring, först på spaning efter tältplats
men snart uteslutande för nöjes skull. I den stilla natten hördes
varje ljud från de hundratals fågelfamiljer som trygga bidade
en ny dag i vassarnas böljande hägn. Med ett svagt rasslande
gled kanoten fram i vasskanten, ibland lyfte en flock andrakar
framför stäven och vållade ett ögonblicks uppståndelse, långa
halsar sträcktes upp överallt och skarpa ögon fixerade
misstänksamt inkräktaren. Så blev det lugnt igen, de små dunungarnas
sömniga pip tystnade när lågmälda, kärleksfulla stämmor
försäkrade att ingen fara var på färde. Över sankmarkerna
excellerade ett halvt dussin horsgökar på en gång i bräkande
störtflykt till sina makors förnöjelse, i ekarna sovo kajorna som rug-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
