Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sommarliv i Mälaren av Hans G. Westerlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mark, där en skock kor helt förbluffade betraktade den för dem
säkert mycket ovanliga företeelsen.
Vid Ekolsund måste jag bli landkrabba ett tag igen.
Naturligtvis var det söndag, och till råga på olyckan gick en
cykeltävling »Mälaren runt» av stapeln just den dagen. Hett och
dammigt var det också, och jag beklagade de stackars cyklisterna
som med torra strupar och ögonen förblindade av damm
trampade vägen fram med den enda tanken i huvudet att trampa
på. Då var min Mälaren runt-färd något annat! Jag kunde
visserligen inte vänta någon silverpokal, men jag hade en hel rad
av vackra och roliga minnen från de tre veckor som gått. Sista
landsvägsmarschen var över och med en lättnadens suck satte
jag ner kanoten i Varpsundet och styrde kosan norrut mot Ekoln.
I denna Mälarens kanske vackraste vik hade jag en av de
stora upplevelser som just en kanotfärd kan skänka. Jag hade
lagt ned paddeln för att tända en cigarrett, kanoten gled sakta
fram i det spegelblanka vattnet; då prasslade det till i buskarna
och en räv visade sig på den solbelysta stranden. Han gick ned
till vattnet och började dricka. Det var lustigt att se hur
elegant han rörde sig och hur försiktigt han undvek att väta
tassarna. Jag satt orörlig med kameran inom räckhåll och svor
inom mig över att jag låtit snålheten bedra visheten och inte köpt
ny film när mitt förråd tagit slut. Räven måtte ha fått väder
av mig, han lyfte på huvudet och fick se mig. I flera sekunder
stirrade vi varandra rätt i ögonen. Jag såg hur hans näsborrar
vidgades då han prövande drog in den misstänkta lukten, så tog
han ett steg tillbaka, sakta och betänksamt. Men han måtte inte
ha varit säker, flera gånger stannade han och betraktade mig
fundersamt innan han försvann i skogen.
För den som vill komma naturen in på livet är den
kanadensiska kanoten ett idealiskt färdmedel. Då seglaren måste hålla
sig till de stora öppna vattnen och motorbåten annonserar sin
ankomst på långt håll, kan man i kanot glida fram nästan
ljudlöst några få meter från stranden. Har man den minsta känsla
för naturstämningar, undviker man när solen börjar dala allt
onödigt buller, driver fram kanoten utan att lyfta paddeln ur
vattnet, en konst man snart lär sig, och kan då om lyckan är
god få se sådana glimtar ur djurens liv som jag givit några
exempel på. Tack vare kanadensarens smidiga form kan man med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
