Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Att gå av Nils Horney
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Att gå
ur naturskyddets synpunkt inte enbart hyggligt folk som färdas
fram på och rastar invid de bekväma allfarvägarna. Men för
att på egna ben vandra den smala vägen, som, bottenlös och
stenig och understundom även — bildlikt talat — törnbeströdd,
leder in i skogarnas djupaste skrymslen, måste man nog
inombords ha en bra dosis kärlek till naturen, ett behov av att komma
den närmare.
Detta behov av att återvända till naturen är väl i grund och
botten ingenting annat än en sund och naturlig reaktion mot
den modärna myrstackstillvaron. Ett utslag av
självbevarelsedrift hos människor, vilkas vardagliga gärning är att nötas som
kuggar i samhällsmaskineriet, vilkas liv regleras av klockslag
och tidtabeller och som kanske funnit att den modärna
tävlingsidrotten ej förmår ge dem det slags avspänning och rekreation,
de främst behöva.
Det är för övrigt inte bara i Sverige som allt större skaror av
stadsmänniskor känna ett behov av att komma ut i markerna —
att där så att säga både andligen och kroppsligen sträcka på
benen och låta sinnena fånga nya stämningar och intryck. Bland
våra grannar norrmännen, vilka ju i regel ha storskogen och
fjällheden ganska nära inpå husknutarna, ha sedan länge
fotturer varit en nästan lika populär form av rekreation som
skidfärderna. Sedan automobilen blivit var mans egendom och
landsvägstrafiken om söndagarna en malström, i vilken »fartens
tjusning» snart drunknar, har också i Amerika den mer primitiva
och sunda metoden att med apostlahästarnas hjälp förflytta sig
till mer primitiva och sunda omgivningar upplevat en renässans.
Den tyska Wandervogelrörelsen är även den ett uttryck för
behovet av god och billig rekreation; och i England, som i
förbigående sagt är tältlivets ursprungsland i Europa, har det
likaledes blivit modärnt att gå.
Den är, som redan sagts, glädjande sund, denna tendens att
några helgdagstimmar varje vecka, kanske också en
semestervecka varje år, vända ryggen åt maskintillvaron, asfaltlyriken
och de mer eller mindre funktionalistiska bostadsfållorna och
i stället lystra till maningen att återvända till naturen.
Det ligger nära till hands att fråga: Vad kan göras för att
främja denna strävan?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
