Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bortom Kebnekaise av Gösta Lundquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
prövat på den. Vi skulle gå den i »upptäckarsyfte».
Överhuvudtaget var en av de få punkterna på vårt program att
uppsöka mindre vanliga områden. Var dessa skulle vara belägna,
sedan vi väl kommit till Vistaskåtan, därom var intet närmare
bestämt. Åtminstone trodde den som skriver detta så, men i
verkligheten förhöll det sig på ett annat sätt.
Det fanns en faktor, som jag, nybörjare på området, inte var
underkunnig om. Att min kompanjon var fjällklättrare av födsel
och ohejdad vana och specialist i synnerhet på obestigna toppar,
det visste jag, men att de människor som tillhöra detta släkte
skulle ha ett särskilt intresse av att inhölja sina planer i ett
ogenomträngligt dunkel, det hade jag aldrig kommit att tänka
på. Det råder nämligen konkurrens bland herrar toppbestigare,
och det har hänt ibland att någon efter ära törstande själ funnit
målet för sina strävanden, den förut obeträdda 2
000-meters-klumpen, ett par timmar tidigare erövrad av en annan. Detta
faktum lär ha förbittrat mer än en av de verkliga
fjällklättrarnas tillvaro. Min kompanjon hade en dylik — visserligen inte
fullt så hög, men dock obestigen topp i kikaren. Såsom erfaren
på området teg han alltså, till och med för sin färdkamrat.
Det var nästan olustigt att efter den ljuvliga siestan på
stationstrappan resa på sig, men den första dagsmarschen fram till
Rautasjaure väntade på oss. Sedan vi gett packningarna en sista
tillsyn, gåvo vi oss i väg i sydvästlig riktning uppför den ovanom
stationen belägna branten. Stationsinspektorn anvisade oss denna
väg; enligt utprickningen på förutnämnda kartblad skulle vi
egentligen följt järnvägen 3,5 km åt väster fram till
banvaktstugan och först därefter stuckit av söderut, men detta innebär
endast en onödig omväg. — Uppstigningen blev emellertid brant.
Att nästan klättra med 28 kilo på ryggen! Läsaren torde
benäget överse, men det är nödvändigt att upprepa, att det var 28
kilo vardera vi sleto på. Det är så att under de första, möra
dagarna, kommer man inte ifrån dem. Varken som siffra i
huvudet eller som fruktansvärd realitet på ryggen. En skildring,
som inte upprepar detta, ger helt enkelt inget begrepp om, vad
en sådan här vandring innebär. Det är vilan efter slitet och
framför allt föreställningarna om utståndna lidanden, som
förlänar den en så hög grad av njutning. Alltså: Med den
packningen kändes den uppstigningen, men rasten vid en porlande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
