Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bortom Kebnekaise av Gösta Lundquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gösta Lundquist
bäck uppe på fjällheden i det härligt mjuka kråkriset blev desto
skönare.
Efter 10 timmars vandring anlände vi vid 8-tiden på kvällen
till den underbart vackert liggande kåtan vid Rautasjaure,
»lapparnas heliga sjö». Den sträcka vi tillryggalagt har en längd
av c:a 25 km, vilket kanske är väl drygt tilltaget för den första
dagsmarschen, men när man väl tagit sig upp för branten vid
Kaisepakte kan man gå på mjuka, härliga fjällängar i en jämn,
sakta stigning upp mot vattendelaren. När denna passerats
vidgar sig så småningom utsikten åt sydväst mot det ståtliga
Kåtotjåkkomassivet. »Lapp-portsfjällen» har man hela tiden haft på
höger hand. Vadningen av Pässisjokk (Pessinenjoki) i början
möter inga svårigheter. För oss otränade vandrare hade
emellertid denna sträcka varit tillräcklig. Det visade sig sedermera.1
Nästa dag skulle vi först följa Alesätno på dess sydsida och
vidare genom Virrokårsåjokks (kartans Värokårsojokk) dalgång
och över branten vid Ruomaspakte taga oss fram till den i
sydvästlig riktning belägna Vistaskåtan, en sträcka på c:a 3 mil.
Vi måste alltså först komma över till sydsidan av Rautasjaure.
Vi hade tur med oss, ty när vi nästa morgon kämpat oss fram
till klart medvetande, upptäckte vi på riset nere vid dörren en
kaflesuget kisande lappyngling. För ett par koppar starkt kaffe
rodde han oss över. Därigenom sluppo vi den dryga, tidsödande
marschen ned till udden mitt emot det på andra sidan sjön
belägna lapplägret och den ty åtföljande rökningen efter båt.
Alesätno, avlopp för de stora glaciärområdena kring Alesvagge, är
ovadbar.
Vid sitt utlopp i Rautasjaure ger denna älv för övrigt upphov
till en ganska avsevärd deltabildning, och stränderna äro här
fantastiskt sumpiga och bevuxna med höga, svårgenomträngliga
videsnår. Eventuella efterföljare på denna led torde därför göra
klokt i att genast från början hålla upp mot trädgränsen. Vi
gingo för långt ned och fingo arbeta hårt i ett par timmars tid
för att komma fram, och när vi till slut lyckats ta oss upp i den
ödsliga av mäktiga högfjäll omgivna Virrokårsåvagge, befunno
vi oss i ett tämligen utmattat tillstånd.
1 Om Rautasjaure och andra färdvägar till denna sjö, se uppsatser i Svenska
turistföreningens årsskrift 1905 av Otto Sjögren (spec. sid. 220 ff.) och C. I.
Asplund (sid. 335 ff.). Denna nu så sällan besökta trakt torde förtjäna större
uppmärksamhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
