Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bortom Kebnekaise av Gösta Lundquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bortom Kebnekaise
sin utsträckning, ända från Kaskasapakte bort till sydtoppen på
Kebnekaise, låg den framför oss brinnande under de sista
solstrålarna.
Vi rastade en stund här uppe och togo vår tilltänkta väg i
närmare betraktande. Den såg inte lätt ut. Platån, på vilken vi
befunno oss, löpte omedelbart samman till en smal kam, vilken
i svagt böjd s-form och med en längd av 1,5 km sträckte sig åt
öster. Två skarpare markerade toppar på denna reste sig över
de övriga småtaggarna. Den yttersta av dessa toppar var vårt
mål. Den enda väg, som föreföll framkomlig, låg uppe på själva
kammen.
Den första delen fram till den närmaste toppen, dit Åström
nått föregående år, bjöd dock ej på några svårigheter. Den togs
lätt, men fortsättningen såg ut att bli värre. Det hade blivit ganska
mörkt. Svart och dyster tecknade sig den skarpa ryggen mot
den ljusa natthimlen. Man kunde knappt urskilja detaljerna i
bergmassan. Om man inte varit så gripen av realiteter, hade man
kanske kunnat tänka på en gammal ointaglig rovriddarborg.
Sedan denna topp passerats, måste vi för att komma ned på
den därpå följande delen av kammen, som låg c:a 5 meter
nedanför oss, trycka oss fram utefter en smal hylla. Fortsättningen
bjöd därefter på ett ideligt upp- och nedklättrande. Det var inte
möjligt att taga sig fram annat än på själva ryggen. Bara på ett
enda ställe gick det att gå nedanför en kort bit, och på en punkt
alldeles i början föreföll det t. o. m. möjligt att komma upp från
glaciären i väster, men f. ö. var stupet åt båda sidorna praktiskt
taget lodrätt. Djupast åt väster, c:a 300 m, betydligt mindre åt
öster, där en brant block- och snöklädd sluttning vidtog
nedanför ett 20—50 meters stup. Kammens bredd varierade mellan
några dm och 2 m. Det var inte så mycket att kliva fel på
alltså. På ett par ställen mot slutet måste vi klättra upp för
några branta intill 4 m höga väggar med ganska små
möjligheter till fäste. Dessa klarades dock, delvis med hjälp av linan.
Själva toppen kastade sin skugga framför sig. Ju närmare vi
kommo den desto mera pelarformad tedde den sig. Vi började
tvivla på huruvida vi oskolade klättrare skulle lyckas med detta.
Men det gick. Det öppnade sig en skreva inåt pelaren, och den
behövde man bara vara amatör för att klara upp. Klockan ett
på natten stodo vi på toppen efter att ha använt en tid av 50
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
