Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fiskebrev från fjällvattnen till fjolårskamraten av Ossian Olofsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vändning och landade två hyggliga laxöringar eller »börtingar»,
som laxöringen av denna typ geinenligen kallas i Västerbotten,
den ena på 1,1, den andra på 0,7 kg. Tagna på respektive
guld-och kopparspinnare.
Det såg sålunda inte fullt så hopplöst ut som i fjol, då vi ju
inte lyckades locka fram ett enda liv varken här eller i de andra
småforsarna ovanför.
När vi skulle till att gå hem sträckte en morkulla förbi i det
kalla kvällsljuset, pispande och knorpande.
B. sade, att de där fåglarna — han visste ej vad de hette —
brukade flyga förbi hemma vid stugan om kvällarna, ofta flera
på kvällen. Ett regelrätt morkullsträck alltså här, mitt uppe
bland fjällen. Som jag också själv sedan skulle få se.
Dagen därpå var söndag och skulle ägnas åt en snabbtur till
Gotajaure och Vojmåns utlopp i denna sjö, där lappfogden C.
ett par dagar förut fått en stor »lax» på spinn, medan
landshövdingen med sällskap höll kafferast vid båthuset.
Resan gick nu betydligt lättare än för oss i fjol, då vi måste
knoga och dra båtarna upp genom de uttorkade forsarna. Nu
stakade och rodde vi ibland och togo ibland genvägar över land.
Medan B. så rodde upp genom den slingrande vattenleden mot
Fiansjön studerade jag i kikaren fågellivet. Än var det en
bläsand, som lyfte, än ett par krickor, som hoppade upp till flykt,
än några sjöorrar eller svärtor, som sakta drogo sig undan vår
väg. Ett par ljusblå gökar följde stranden någon kilometer i
sträck i korta flög, allt efter som båten gled fram. Helt
exotiska i den lika exotiska skogen med sina knotiga och bisarra
björkar. Ett par rödbenor stodo helt lugnt bland tuvorna.
Långsmala gluttsnäppor lyfte i ilsnabb flykt och ropade ljudligt sitt
»klyvi, klyvi».
Och under tiden gick jag i minnet igenom vår färd i fjol.
Sandbanken, där vi då kokade kaffe och badade — i den där rännan
i strömmen, dit Fiansjöns röding går ned och leker — den
sandbanken låg nu under vatten.
Vi passerade starrudden, där jag då efter tusen fåfänga
försök äntligen lyckades få några försiktiga foreller att fastna på
mina flugor. Märkligt nog i själva sjön, sedan vi sorgfälligt
konstaterat, att forsar och strömmar voro alldeles renons på fisk
och nästan på vatten också.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
