Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fiskebrev från fjällvattnen till fjolårskamraten av Ossian Olofsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Utmed stigen mellan Fiansjön och Gotajaure saknade jag de
söta lemlarna, som i fjol piggat upp oss med sitt skällande. I
år ser man ej en enda.
Så går rodden med jämna tag av två par åror raskt vidare
över Gotajaure. Nu dyker N:s kåta fram på sin holme. Ett
nytt härbre har kommit till sen sist.
I år går färden förbi. Men jag sitter och tänker på våra
förtjusande fjolårsdagar där. När vi vaknat tändes elden i det fria
och tepannan hängdes över den. Nattkläderna togos av och man
gick ned till stranden för att taga sitt morgonbad. Solen sken
varmt och ljuvligt och inte en mygga fanns inom synhåll. Du
minns det säkert. En underbar fjällsommar (fastän fisket var
uruselt). Så följde en föga givande fisketur med hemkomst mot
kvällssidan. Fisken — om vi fått någon — halstrades och
måltiden slöts med en delikat dessert av friska hjortron. Vår lilla
renkalv försvann som ett spöke från kåtans närhet, jordugglorna
slogo sina ringar kring kåtakullen på utkik efter de små råttor,
som brukade krypa över oss om nätterna och en smula störa
vår nattro. Tills vi funno på att spänna upp vårt »rankinen»
inne i kåtan.
Men låt mig övergå till nuet. Vid framkomsten till Vojmåns
utlopp tänder B. kaffeelden, och jag gör spöna klara och börjar
arbeta.
Redan i går lade jag nere vid Selsjön märke till att
dagsländorna höllo på att lämna sina nymfhudar och krypa fram i form
av skirt bevingade flygfän. Här komma nu sådana nyfödda
sländor i stort antal flytande nedför strömmen för att undan för
undan bortsnappas av fisken, som samlats till detta dukade bord.
En kraftig rygg- eller stjärtfena klyver ytan och sländan
försvinner. En vattenvirvel här, en där visar, var en slända just
hamnat i ett hungrigt fiskgap. En vacker »rise» av stor och
måttligt stor fisk är som bäst i gång. Det är vid 1—2-tiden på
dagen.
Jag börjar helt försiktigt med korta kast med mitt
»Tournament» vid själva utloppet, medan lappfogdens lax leker mig i
tankarna. Kasten förlängas, men flugorna få vara i fred. Den ena
sländan försvinner efter den andra, mina flugor falla ögonblicket
efter i virveln, men fisken ger dem blankt katten.
Till råga på olyckan har jag glömt asken med torrflugorna i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
