Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fiskebrev från fjällvattnen till fjolårskamraten av Ossian Olofsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fiskebrev från fjällvattnen
när vi voro där i fjol, då vattnet var för varmt och för lågt för
att passa för lisket. I år var det säkerligen för tidigt på året
och för kallt. En bitande kallblåst dag ut och dag in.
På kvällen skjutsade Helge åter norr i vikarna för studium av
notfisket, vilket avslutades med en kopp kaffe i kåtan hos gubben
H., som bl. a. berättade om en nog så intressant färd, som han
och hans far gjort över fjället till Norge en vinter för att mot
150 ripor byta till sig mjöl m. m. På grund av oväder måste
de vända och kunde vara glada att bärga livet på sig själva och
hästen. Riporna lämnades nedgrävda på fjället. Några dagar
senare startade de ånyo men möttes åter av oväder. Först efter
oerhörda strapatser och livsfara kommo de fram och tingo sitt
ärende uträttat.
Vintern kan vara hård för fjällbon också nu för tiden, även
om den talrikare bosättningen, telefon m. m. gjort det mycket
lättare än förr.
Dagen därpå var den första varma dagen på mer än en månad
med 16 grader i skuggan. Solen sken och Marsfjällens snöhättor,
som lyste bländande vita av den nyfallna julisnön, syntes för
första gången bakom Ransaren.
Jag sade nu farväl åt vårt trevna Ljusliden efter att på
nedvägen till ån för sista gången ha stannat och bekikat snäpporna,
som även i år höllo till där den stenlagda stigen går över
sankmarken, den ena i lång, svingande flykt, den andra oroligt
bjäbbande i spetsen på någon hässjestör. De hade nu sällskap med
en nätt och vacker simsnäppa, som lät fotografera sig på ett
par meters avstånd i ett vattenfyllt dike.
Och så farväl även till Ransarån, som nedanför Ljusliden utgör
ett vackert exempel på den säregna skönhet, som de större
fjällåarnas mynningsland erbjuda. Ån lugn, djup och bred med sitt
klara vatten skiftande i opal. Längs stranden en tropisk djungel av
videsnår i olika gröna och sidengrå färgtoner och över dem
kraftiga björkar som en gles park. Där stigen kommer ned, hänger
noten på sin stång och en flock båtar ligga uppdragna i sina
rännor. En knipa med sina täcka ungar drar sig uppför den
sakta strömmen och försvinner bakom kröken, där en grå
knipholk skymtar bland björkarnas lövverk. Ute vid sandbanken
vila ett par bergandhonor i solskenet, medan motorbåten surrar
förbi. Den följer i stora svängar en dold farled, som skymtar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
