Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kamerajakt på blommor. Hur fjällblommornas bok kommit till av Torsten Lagerberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
turister, som icke följa fjällens allfarvägar, finns det sålunda stora
möjligheter att lämna värdefulla bidrag till vår vetskap om
fjällväxternas utbredning; de uppgifter härom, som återfinnas
i »Svenska fjällblommor», kunna därvid tjäna som ledning då
man vill veta, om de fynd som göras påkalla ett särskilt
intresse. Men — det må gärna understrykas — inga fynd äro
ointressanta för växtgeografen. Vad han framför allt behöver är
bestyrkta lokaluppgifter, även beträffande allmänna arter.
Jag har icke velat försumma tillfället att här framhålla en
synpunkt, som ligger mig själv varmt om hjärtat, ehuru den
icke egentligen hör till ämnet. Men om därmed kunde vinnas,
att fjällfloran finge se sin stab av utforskare ökad, har denna
avvikelse fyllt sin uppgift.
Med det följande skall jag söka tillmötesgå en av årsskriftens
redaktion uttalad önskan, att jag skulle berätta något om hur
fjällblommornas bok kommit till, och jag gör detta mer än gärna.
Om man är blomstervän och därtill finner ett nöje i fotografering,
är det ju ganska naturligt, att blommor förr eller senare
få posera framför linsen. De höra visserligen icke till de lättaste
objekt, som en kamera kan fånga, om man samtidigt eftersträvar
att på bilden få fram det svårdefinierbara, som skänker dem
deras individualitet; tacksammare föremål för en närbild torde
man dock få söka. I all synnerhet gäller detta om fjällväxterna,
som genom ringa storlek, en rikedom på blommor och
växtplatsernas egenart lämna de mest utsökta motiv.
Redan för 25 år sedan, då jag tillbringade min första
sommar i fjälltrakterna väster om Torneträsk, prövade jag alltså
på försöket att fotografera fjällväxter — jag använde därvid en
9×12-kamera med en god Goerz-lins. Under de två följande
somrarna upprepade jag besöket och kunde därvid utöka listan
på avbildade arter rätt avsevärt. Tanken att söka åstadkomma
en fullständig bildserie av svenska fjällväxter föresvävade mig
redan då, men därav blev emellertid intet. Det skulle dröja
hela 18 år, innan jag genom kameran kunde återknyta min
förbindelse med fjällväxterna. Under tiden hade mina negativ
från 1907—1909 blivit utlånade med ett resultat, som i liknande
fall icke är allt för ovanligt: för närvarande har jag endast helt
få i behåll, och var det stora flertalet befinner sig, därom kan
jag nu icke göra mig någon som helst föreställning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
