- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1932. Gästrikland /
292

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Med pulka och hund av Åke J. Wetterlind - Skidpulkan och dess användning på fjällfärd av Ernst von Segebaden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.



men då jag kommer med min torrfisk se hundarna ej lika glada ut.
En natt tälta vi i skymningen högt i fjället, klar himmel, lugnt och
—15°. Vi taga på oss alla reservkläder och krypa i ejderdunsäckarna
och sedan i pulkorna och draga kapellet över oss. Hundarna ligga
vid våra fötter och utstråla något värme; vi frysa icke och få våra
8 timmars sömn. Jag vaknar vid två primusköks sång och en
bestickande kaffedoft. Vi dricka morgonkaffet på pulkan, bryta tältet och
ge oss i väg i soluppgången genom Gråsjödörrens underbara pass.

Vi gå kanske icke så fort, ty hundarna fordra ännu tillsyn, de äro
ännu ej idealiska dragare. Men vi gå säkert, vi äro ute på långtur
och icke på kringelåkning i backar, vi akta våra skidor, våra pulkor,
våra hundar. Vi få tid att se fjället och bry oss ej så mycket om
att hinna nattkvarter, vi känna oss säkrare i fjället än under tidigare
färder och denna gång gå vi icke pressade av 15—20 kilos packning.
»Safety first» står det överallt i amerikanska fabriker; vi njuta av den
trygghet, som ligger i våra pulkor, dragna av våra präktiga hundar.

I amerikanska skildringar från Alaska hade vi läst att skarsnön lätt
sårade hundens trampdynor. Vi undersökte varje kväll dessa men
funno aldrig någon skavank. Schäfern var fet och tung och sjönk
lättare igenom. Gråhundens fötter äro mera hårbeklädda och liksom
sin frände eskimåhunden förstår han att spärra ut tårna och på så
sätt skaffa sig större trampyta. Schäfern lämpar sig dock säkerligen
bäst såsom dragare, han är klok, stark och tillgiven sin herre. Hans
päls är väl icke så tjock som gråhundens, men tillräckligt varm för
våra fjälltrakter. Vår gråhund var ett verkligt praktexemplar i fråga
om storlek, kraft och framåtanda. Sådana äro dock numera svåra
att anskaffa, då norrlandsbefolkningen mestadels håller den mindre
gråhunden såsom varande lämpligare fågelhund. Möjligen bleve en
korsning mellan stor gråhund och schäfer en idealisk dragarhund.
Rottveiler, dobermannpincher och airdaleterrier äro olämpliga för
denna sport, då deras päls icke är tjock nog.

Den skidintresserade hundvännen, ty ingen annan än den som
förstår hundar bör ägna sig åt hundkörning, skall säkerligen under en
förståndigt planlagd långfärd finna, att han med hund och pulka får
större glädje och nytta av sin hund än han tidigare anat. Av stor
vikt är dock, att inkörningen sker med tom pulka och att lasten
successivt ökas. De vanliga kommandoorden, såsom »plats, fot, ligg»
etc, bör hunden åtlyda innan inkörningen börjar. Jag hoppas, att
många ägare av lämplig hund under kommande vintersäsong måtte
på långfärder få samma glädje av sitt djur framför pulka som vi
fingo med Ruff och Don. Åke j Welterlind

Sk idpulkan och dess användning på fjällfärd

I föregående uppsatser visas, huru skidlöparen på långfärd kan ha
en mycket god hjälp av sin hund för transport av packning. Även
den, som inte har någon hund till hjälp, kan emellertid mycket ofta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:06:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1932/0328.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free