- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1932. Gästrikland /
295

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skidpulkan och dess användning på fjällfärd av Ernst von Segebaden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hundsläde eller pulka

ha stor fördel av att själv draga sin packning i lämpligt fordon i
stället för att bära den på ryggen. I det följande vill jag framlägga
en del synpunkter och rön från lyckade försök med ett sådant
transportsätt, som jag tillämpat under fjällfärder de tre senaste vintrarna.

Till en början är det klart, att ett fordon, som skall framföras av
en dragare på hala skidor, endast får erbjuda ytterst ringa motstånd
i snön, hurudant föret än må vara. Jag fann det därför icke lönt
att börja försöken med en renpulka av lapptyp, vilken jag i övrigt
ansåg mer tilltalande än kälkar, ej heller med någon lättare byggd
pulka av samma form. Resultatet blev, att jag efter en del
experiment med försöksmodeller så småningom fick fram ett mycket lätt
och starkt litet fordon med kälkens parallella medställning och
pulkans slutna form, vilket jag kallar skidpulka. Bilderna å sid. 294
och 299 visa denna skidpulkas utseende, och för den, som vill taga
närmare del av dess utveckling, konstruktion och manövrering
hänvisas till en uppsats därom i »Skidfrämjandets» årsskrift »På skidor»
för 1932. Den är patentanmäld och tillverkas nu av Svenska
Slöjdfabriken i Säter.

Benämningen »skidpulka» syftar dels på denna pulkas form, som
kommer den att likt en skida flyta ovanpå snön, dels på dess
möjlighet att följa med i all slags terräng, där skidlöparen kan ta sig
fram. Om den sedan drages av en hund eller av skidlöparen själv,
ha dess egenskaper ungefär samma betydelse. Jag vill emellertid i
denna framställning uteslutande hålla mig till min enda
hittillsvarande direkta erfarenhet, nämligen pulka utan hund, och får då en
omedelbar jämförelse med ryggsäcken.

Bilden å sid. 296 visar som ett exempel vad som ledigt kan
rymmas i en sådan skidpulka av den storlek jag hittills använt, omkring
120 cm lång. Denna packning kan möjligtvis medföras även med
ryggsäck, åtminstone om man har en Bergans säck av allra största
modellen och om man tar sovsäcken och en del annat utanpå samt
byter ut den stora skoveln mot en mindre. Med en sådan vidlyftig
ryggsäck är emellertid framkomligheten betydligt försvårad. Vidare
har man, så snart säcken kommit på axlarna, en konstant längtan
efter att bli den kvitt.

Har man nu i stället lasten i en lätt skidpulka, så känner man
visserligen av den i uppförsbackar och något litet på slät mark, men
utför är man alldeles fri, likaså vid varje paus, om än aldrig så kort.
Det genomgående trycket, som verkar från skuldrorna genom hela
kroppen ända ned i fotsulorna och skidorna, är man alls icke utsatt
för annat än i mycket branta uppförsbackar, där selens axelremmar
få en viss dragning nedåt. Andnings- och hjärtverksamhet fungera
därför utan störande inverkan av onaturligt tryck. I dessa
förhållanden ligger helt säkert förklaringen till att man efter en dagsfärd
med pulka känner betydligt mycket mindre trötthet än om man burit
sin last på ryggen. Detta betyder emellertid icke, att man hinner
längre på samma tid med pulka än med ryggsäck. Snarare tvärt om.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:06:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1932/0331.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free