Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Smärre bidrag - Ett sommarminne av V. von Feilitzen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lYn-f. foto.
Sälka.
Äntligen skingras de regndigra molnen för västliga vinden,
dimmorna sluta sin envisa dans på bergväggens sluttning,
trolla då bilder fram av storslagen prakt ifrån fjällen.
Sälka reser sig högst i raden av väldiga jättar,
smyckad i slösande mängd av glänsande eviga isen,
pudrad med nysnö av mästarens hand till fjällmännens ära,
lockar med hela sin tjusande makt deras känsliga sinnen.
»Tänk om vi skulle i dag få äntra dess ståtliga hjässa»,
ledaren sade, och strax den välförståndige kocken
kokade kaffet och teet och stekte det medförda fläsket,
redde oss så en närande måltid med tanke på färden,
mödor som väntade oss, när Sälka skulle betvingas,
medan vi andra skyndade grejorna plocka tillhopa,
ränslarna snöra, innan vi lämnade hemtrevna stugan.
När vi sä färdiga voro och väl utrustade alla,
ledaren talte maningens ord och anträdde marschen.
Långsamt och säkert han ledde oss hän mot det hägrande målet,
valde med fjällmannens erfarna blick den lämpliga vägen,
sökte hyllor i bergväggens kant, där vi togo oss uppför,
fann den ståtliga bergrygg, varunder storglaciären
mäktig och bred ses stråla av skimrande sprickornas mångfald.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
