Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hakon Ahlberg: Halland som hemland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och småländskt, av sjömanshåg och bondeblod, har givit folket
ett säreget kynne.
I ländernas historia äro gränsprovinserna på en gång oftare
omtalade och dock mera knapphändigt behandlade än
kärnprovinserna. De äro skådeplatsen för strider och bytesobjekt vid
fredsslut; därför har man lärt sig deras namn och kan peka ut
deras gränser. Men om landet självt och om folket som bor där,
får man icke mycket veta; det är icke som med de anstolta
provinserna, juvelerna i riksens krona, folket vars historia är
landets egen och vars hövdingar vi känna till namnet ända från
urminnes tider. Gränslandskapens historia är anonym, deras lott
är att utskiftas som byte, att trampas av härar och att flyktigt
passeras av resenärer.
Så har Halland intill våra dagar förblivit ett föga känt och föga
aktat landskap. Under 1500- och 1600-talen är det en omstridd
och utplundrad gränsprovins, 1700-talets förfinade och
aristokratiska kultur har naturligtvis föga intresse för denna rustika och
karga landsända, 1800-talets göticism finner där inget fält för sin
ursvenska anstolthet. Landskapet är icke nog intagande att giva
stoff åt idyllen, icke tillräckligt märkvärdigt att locka romantiken.
Först vårt eget sekels realism har medfört en förändring i dessa
förhållanden; turisten finner här sällsynta tillfällen till sol och
bad, landskapsmålaren upptäcker färgernas friskhet och linjernas
uttrycksfulla rytm, forskarens uppmärksamhet fångas av
typernas säregna blandning och övergångar.
Så börjar Halland bliva känt, delvis åtminstone genom
främlingar. Det har uppenbarligen varit nödvändigt, att folk utifrån
kommit och visat invånarna dess värde. Ty den underkuvades
ödmjukhet och misströstan har liksom gått dem i blodet. De
ha inte trott sig äga rätt att prisa sin hembygd på samma sätt
som t. ex. Dalarnas och Värmlands självmedvetna folk. De ha
inte heller ägt samma konstnärliga förmåga; därför skall med
tacksamhet erkännas vad främmande målare och författare gjort
för att göra Halland heder.
Naturligtvis hava även landets egna söner bidragit till denna
tribut. Hembygdsforskningen har i Halland gamla anor och även
i skönlitteraturen intager den halländska landskaps- och
folklivsskildringen en plats, om än relativt blygsam. Men det är
liksom om främlingarna givit tonen åt det gängse sättet att
betrakta landskapet; det har mera setts utifrån, med turistens öga,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
