Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik Böök: Resa genom Halland i rummet och tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
järnvägsstation än vad själva Båstad är, och de utsocknes bli
förvillade i topografien. Men tätt intill Målen har en ny
badort nu vuxit upp, Hemmeslöv, och den är rent halländsk.
Landskapsgränsen klättrar emellertid rätt uppför åsens
nordsluttning och går sedan fram över höjdplatån, genom karga,
ofruktbara nejder, mossar och ljunghedar. Sedan urminnes tid
ha dessa trakter varit svårtillgängliga och öde, ett tillhåll för
stigmän och rövare, och under sextonhundratalets senare hälft
för snapphanarna. Sägnerna om Sven i Boarp och andra
fruktansvärda hövdingar leva ännu kvar. Den danska patriotismen
var icke så lätt att utrota i dessa bygder, och landshövdingen
i Halmstad klagade en gång över prästerna, som stodo med
ena foten i predikstolen, med den andra i rövarkulorna på
Hallandsåsen. Kanske bör man dock icke överskatta de
politiska motivens betydelse för dessa rövartåg, ty de djupa
skogarna, de öde hedarna lockade i sig själva till vilda äventyr,
och rövarromantiken på Hallandsåsen har blomstrat vidare
även sedan allt slags rebelliskt snapphaneväsen vissnat ner.
Under adertonhundratalet var det tattarna, som höllo till uppe
i stigarna på den magra åsen och sörjde för plundringar, rån
och blodsutgjutelse, och de åberopade i varje fall icke någon
tillgivenhet för danska kronan. Den modärne resenären, som
i sin snabba bil på en kvart passerar Hallandsåsens ödebygd,
från slätt och bokskog på södra sluttningen till bokskog och
slätt på den norra, har nog svårt att föreställa sig den skräck,
som i forna dagar omgav berget; och framför allt överskattar
han säkert avståndet i tiden till romantikens dagar. Men tittar
han in ett slag på Margretetorps gästgivaregård, en halv mil
söder om gränsen, så kan värden, herr Carl Ekberg, berätta,
hur han i sin barndom på åttiotalet såg postiljoner och
diligenskuskar ta fram sina fyrpipiga malmpistoler i håll stugan,
ladda om dem, sätta på färska knallhattar och sticka dem i
fickan på kapprocken, medan hästarna skrapade med hovarna
utanför — det var de sista förberedelserna till färden över
Hallandsåsen. Ännu på 1890-talet blevo Hacka-Greta och
hennes gubbe Johannes, som var vecka körde från södra Halland
till torget i Hälsingborg, utplundrade av stigmän uppe på åsen
— det är en praktfull historia, men den får icke plats här.
Och en skollärare från Höganäs, som jag råkade en dag uppe i
Simontorp, hade cyklat dit för att med egna ögon se den gamla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
