Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik Böök: Resa genom Halland i rummet och tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nungens monogram, betyda att landshövdingen i Halmstad var
Johan Pederson Hård, som tidigare härskat pä Malmöhus och
måste ha varit en självmedveten herre. Jag får bekänna att
jag ingenting vet om honom, mer än att han hade en son
Ture, som stupade vid Karl XII:s sida 1708 pä väg till
Pultava — hade han icke fallit massakrerad av hästen, så att Karl
kunnat sitta upp på den, skulle kungen ha blivit tillfångatagen
av de ryska ryttarna. Snoilsky har i sin dikt om Kristina i
Svenska bilder skildrat platsen och placerat en blågul påle där,
omgiven av linhåriga, blåögda bondbarn, som vilja bjuda
drottning Kerstin på smultron. Hur många gånger har jag inte,
då jag kommit förbi i bil, sett ungarna stå vid milstolpen, med
liljekonvaljer eller smultron, allt efter årstiden, och tänkt att
skaldefantasien kanske inte haft så orätt. Det riktigt autentiska
stället för drottning Kristinas avsked till Sverige är det likväl
icke, ty vi äro på nya landsvägen, och man måste ge sig in på
den gamla, om man vill ta en fotografi av platsen — men bäcken
är densamma.
Utflykten lönar sig, ty man kan däruppe i Simontorp få
tillfälle att föra ett lärorikt samtal med Alfred Ört, som i många
år brukat gården vid gränsen. Det är ingen vanlig stugusittare;
Ört har varit husar i sin ungdom, det märks ännu på den raka
hållningen, och han har sett ett stycke av världen, kan berätta
om Seattle och Amerika, där han tillbragt ett skede av sitt liv.
Från dessa karga bygder har en ström av utvandrare flödat ut.
Han är en filosof, med egna åsikter om Gud och världen, och
han är en beläst man, som har sin Starbäck på sina fem
fingrar. Historien ligger i luften här i den sägnrika gränsbygden,
och Ört vet ålskilligt, som man icke hittar i arkiven. På ängen
mitt emot hans gård stod i gamla dagar en stång med en krona
i toppen, något slags landmärke, och när smålänningarna fram
på hösten kommo vandrande i stora skaror på väg mot slätten,
där de skulle hjälpa till att tröska, bjöd en gammal sed, att
de skulle klättra upp för stången och med handen röra vid
kronan — den som icke lyckades fick bjuda skaran på en sup,
ty i gården mitt emot var krog, fast kanske icke laglig. Längre
in i skogsdungen ligger en stor sten, och därunder trodde man
att »danska kassan» låg nedgrävd, en mytisk skatt som den
forna överheten icke lyckats rädda med sig, när landet blev
svenskt. En man som förstod sig på slagrutan hade i Örts
3. stf :rs.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
