Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik Böök: Resa genom Halland i rummet och tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hem till kyrkogården för att bruka som sin egen gravsten,
naturens under utan någon som helst inskrift. Det passade sig
icke illa för en naturvetenskapsman, men för fem år sedan
sattes det dock en gräns för hans blygsamhet:
Vetenskapsakademien reste en vård över sin ryktbare ledamot, och den från
svenska almanackans otaliga årgångar välkända stjärnan lyser
nu över hans grift. Därbakom gömmer sig dock Osbecks
självvalda gravsten, fast blott spetsen sticker upp ur jorden, och
framför den ligger en tredje minnessten, som skall ha
påträffats som grundsten i den nu rivna prästgården. Den bär hans
initialer och årtalet 1761, och den nuvarande prästen i Hasslöv
försäkrar att Osbeck själv knackat in dem, ty bokstävernas form
är exakt densamma som på originalhandlingar av hans hand.
Det vilar en djup och solig frid över Hasslövs kyrka och
prästgård i sin gröna dunge på den öppna vänliga slätten vid
foten av Hallandsåsens lummiga bokskogsrevir, och står man
en vacker sommardag vid Osbecks grav, tänker man
ovillkorligen på alla fjärran länder och fjärran hav, på alla exotiska
blommor och brokiga fåglar och doftande träd i Kina och på
Java och runt omkring på jordens klot, som han och
mästarens andra lärjungar sökte upp och skildrade och ordnade, för
att sedan komina hem och sova i den svenska jorden; och när
den salta vinden från havet vid synranden böjer kronorna i
kyrkogårdens unga träd, medan åsens linje vilar orörlig och
trygg, är det som om längtan ut och hemkänsla hölle varandra
i jämvikt. Här vilar författaren till Dagbok över en ostindisk
resa och Beskrifning öfver Laholms prosteri; en Osbeckia med
kinesiska silkepappersblommor borde växa på gravkullen över
den man, som först gav ett Utkast till Flora Hallandica.
Mitt emot Hasslövs kyrka, närmare berget, ligger ett av
Sveriges märkligaste fornminnen, som det icke blev Osbeck
förunnat att se: Lugnarohögen med sin bronsåldersgrav, där
sjökonungens aska var bisatt i en av stenar byggd kopia av det
skepp han en gång styrt. Graven blev upptäckt och utgrävd
först år 1926, och den bildar nu en av traktens största
sevärdheter. Sällan har ett intressant fynd — det är den nordiska
bronsålderns enda kända båtgrav — blivit så ypperligt
konserverat och på ett så sinnrikt sätt gjorts tillgängligt för
allmänheten; det är ett av de inånga ting, som man har ingenjör
Ludvig Nobels frikostiga initiativ att tacka för, han som i hela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
