- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1933. Halland /
44

(1886)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik Böök: Resa genom Halland i rummet och tiden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ointressant, om något lämnar oss likgiltiga, så beror det bara
på vår okunnighet. Vad har icke denna landsväg sett, Erik
den fjortondes härar och Karl den elftes bröllopskalescher —
hans biläger firades på Skottorp. När man passerar Laholm,
ser man från bron över Lagan ner på holmen, där
medeltidsslottets murar nyligen blottats, det gamla Lagaholm. Men mitt
emot reser sig nu, större och väldigare än fästningen, det
modärna kraftverket, som mal ljus och energi för hela södra
Sverige. Lagan har alltid varit en rik flod, den ger mera laxar
än någon annan halländsk ström, och den skänker till och med
pärlor, men vad människorna nu ta ut ur den, vattnets levande
rörelse, är ännu värdefullare, och man får finna sig i att man
icke längre kan se laxarna hoppa i solskenet upp för fallet i
Karsefors, såsom jag sett med egna ögon.

Vid Tjärby börjar landskapet skifta karaktär, det skånska
tycket försvinner, det växer ljung på ättehögarna, och
gråstensbackarna titta fram. Vid Trönninge saktar den försiktige
bilisten farten; en skylt på vägens vänstra sida lyder: »Likkistor
och svepningar», och den är sällsynt väl placerad, ty kurvorna
äro många och banan smal. Den krök där Dan Broström mötte
sitt öde är visserligen rätad ut, men det finns andra kvar.

I Halmstad våga vi heller icke stanna; men hur raskt man
än kör därigenom, alltid får man se en glimt av slottet och
Nissan, och är man från Kristianstad, tänker man genast på
Kristian IV — även Halmstad har fått sin prägel av den store
danske kungen. Det som ger stadsbilden dess karaktär är
skeppen vid flodens kajer — en vacker och hos oss ovanlig
syn — det stora torget med korsvirkesbyggnader och Kirsten
Munchs grönglaserade hus, med Carl Milles’ Europa på tjuren
bakom pilträdens gröna flor. Jag vet icke riktigt varför, men
på Stora torget hör jag alltid i fantasien klockan i kyrktornet
slå tre slag; det är ett prosapoem av Fredrik Vetterlund, som
för mig är oupplösligt förbundet med Halmstad, »luftsynernas
stad», med den romantiska magi som strålar ut från hans
barndomsminnen. Men det allra mest kännetecknande för
Halmstad är likväl den trånga passagen genom den vördnadsvärda
Norreport — det finns icke många städer som ha en ståtligare
entré. Det är mer än femtio år sedan stadsfullmäktige hos
K. M.t begärde att få ta bort den såsom »hinderlig för trafiken»,
men lyckligtvis fingo de nej, och trafiken har helt enkelt fått

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:21:06 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stf/1933/0062.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free