Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik Böök: Resa genom Halland i rummet och tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rätta sig därefter. Förr kunde det också vara farligt nog, men
nu brinner det fyrar med rött och grönt och gult ljus, och
bilarna få vackert stå och vänta, tills ljuset visar klart; och
jag undrar om ens den tanklösaste bilist förargar sig över det:
han får tid att se på portens ädla triumfbåge med den
avtrubbade huven ovanför, han får lust att vandra upp i det vackra
Tivoli, som anlagts på den forna bastionen Norre Katt, och där
man har en förtjusande utsikt över Nissan. Den svenska
småstadens ljusa, fredliga idyll blomstrar knappast någonsin renare
än på dessa fästningsvallar.
När man fortsätter, får man Galgberget till vänster, men det
är allt annat än kusligt, Slottsmöllans fabriker till höger, men
de se på avstånd ut som en härlig park, och på vänster hand
återigen kasernerna; sällan kommer man förbi utan att se
kaffedrickande beväringar utanför soldathemmen, och man får
stämningen från en svensk lägergata. »Kärlekens cigarr- och
kortvaruaffär», hinner man läsa på en skylt, och man finner det
passa förträffligt in i bilden, även om man aldrig stannat och
tagit reda på hur det hänger ihop — det måste väl vara
förstaden som heter Kärleken. Strax norr om Halmstad kommer
man så in i en lummig och kuperad bygd; det småländska
höglandet närmar sig här kusten, och Nyårsåsens lövade
sträckning skjuter till och med fram mellan landsvägen och havet.
Vid Slöinge undrar man vad namnet skall betyda, ty det finns
icke många trakter av Halland, som göra ett så livligt, vaket
och företagsamt intryck, med välbyggda vägar och massor av
nya prydliga hus, som äro ypperligt inpassade i det omväxlande,
öppna, på en gång skogiga och fruktbara landskapet. Man
frestas tro att befolkningen målmedvetet reagerat mot
ortnamnets obehagliga och vilseledande etikett. En mil till, och man
är i Falkenberg. Bron över Ätran med sina fem gråstensvalv
är kanske den finaste man far över i hela Halland, och de
massiva stenkulorna över det mellersta spännet äro förvandlade
till solvisare, som äro enastående dekorativa. För tjugu år
sedan såg jag här metande engelsmän, som till
Falkenbergsbornas oförställda glädje betalte dyra pengar för att få dra
upp de blanka laxar, som sedan var kväll såldes på
stadsauktion till de högstbjudande — en scen som oemotståndligt förde
tanken till Mark Twains klassiska historia om hur Tom Sawyer
lockade kamraterna att lämna från sig sina marmorkulor och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
