- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1933. Halland /
58

(1886)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik Böök: Resa genom Halland i rummet och tiden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Det är radiostationen i Grimeton; namnet låter så engelskt, att
det har förvillat många, och lustigt nog är det också den punkt,
där kommunikationen med den anglosaxiska världen är
intensivast — det skickas härifrån dagligen trehundra telegram över
Atlanten. Platsen är vald av geografiska skäl: man har
höglandet i ryggen som en skärm, men öppen slätt framför sig
ner mot havet, och det flacka norra Jylland på andra sidan
Kattegatt förmenas icke göra några bekymmer.

Det är en ståtlig syn, var mast springer nästan lodrätt upp
till en höjd av 130 meter, på sin spets balanserande en brygga
av mer än 40 meters längd, och man tycker att den borde
svaja redan för en måttlig vind; men våra ögon kunde
ingenting upptäcka, och det uppges att man aldrig ser någon
rörelse. Och dock är ståltornet så smäckert och glest byggt, att
när vår fotograf ställde sig mitt mellan de fyra benen och
riktade kameran lodrätt upp, fick han en bild, som liknade
spindelväv. För att äntra masten skall man ha goda nerver —
de som höllo på att måla den måste ha det, de få överträffa
både sjömän och sötare, och man såg stegarna, som de kroka
av och föra med sig på sina hisnande klättringar.

Hela denna skapelse av modärn teknik gör från början till slut
ett paradoxalt intryck; man häpnar över hur inånga trådar som
behövas för telegrafering utan tråd, och dock ser man icke alla
de 500 meter långa koppartrådar, som äro nedmyllade i jorden,
parallellt med sex meters mellanrum, på hela den sträcka av
en fjärdingsväg, som masterna upptaga. Paradoxal är också den
djupa stillhet, den fridfulla världsfrånvändhet, som utmärker
hela detta område, där samfärdseln sjuder och nyheterna jaga
varandra; korna beta i drömmande ro under masterna, och de
få icke svindel, ty de titta aldrig upp, och vårt eget sällskap
skingras snart för att plocka champinjoner i gräset över
koppartrådarna — elektriciteten tycks befordra deras växt. I
dammarna framför maskinhuset sprutar vattnet upp som tio stora
vattenliljor; det skall svalkas i luften efter att ha tjänat till
kylning av generatorn. Inne i maskinhallen först brytes den
idylliska tystnaden, genom surret och knackandet spraka
gnistorna, och man får skrika för att göra sig hörd. I rasande
fart drivas telegrammen genom avsändaren, och det lär ta lång
tid att analysera vad som passerat på en sekund — men om
dessa ämnen bör jag yttra mig med stor försiktighet, ty jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:21:06 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stf/1933/0076.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free