- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1933. Halland /
60

(1886)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik Böök: Resa genom Halland i rummet och tiden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

raviner, men längst nere känner jag alltid en liten ängslan.
Hur trofast och stark den kärlek är, som denna västkust väcker
hos sina barn, därom vittna både konst och dikt, Nordströms
och Wilhelmssons tavlor lika väl som Gustaf Ullmans vers.
För mig äro norra Halland och Varbergstrakten lika oupplösligt
förbundna med Ullmans lyrik som Halmstad med Vetterlunds;
genom hans rytmer blev jag invigd i alla dessa stämningar
innan jag erfor dem i verkligheten.

Varberg är ju framförallt fästningen, vars tunga mäktiga linjer
härska milsvitt över kusten och ge den en heroisk klang. Saga
och hävd, medeltidsballader och riddarkrönikor, vapendån och
stormaktsminnen brusa mot strandens slipade hällar, och man
tycker att en flock av tunga, svarta, mätta korpar borde stå
som ett moln kring de gamla klippbastionerna. Men vi ha
icke lov att förvilla oss i de historiska valven och kasematterna.
Vi hinna blott att kasta en blick på Rantzaus klippa, som höjer
sig gentemot fästningen, ovanför stenbrottet; där stupade för
nära fyrahundra år sedan den store danske fältherren, segraren
vid Axtorna, som lyft krigets fackla ända borta i de vilda
skogarna på Holaveden; när han till slut belägrade Varberg,
ändade en svensk kanonkula hans lysande krigarbana. Efter den
klippan frågade alltid hans ättlingar, tvillingbröderna, som jag
kände, och undrade om jag sett granitberget med egna ögon.
En stor och underbar släkthistoria, den Rantzauska. En Rantzau
var marskalk av Frankrike och förmenas ha varit Ludvig XIV:s
fader; hans porträtt blickade ner på Brockdorff-Rantzau, när
denne gick till spegelsalen i Versailles-slottet för att ta mot
Tysklands fredsvillkor 1919. Man kan säga att denne Rantzau
fick sitt banesår i Versailles; nu sover han vid sin mors och
brors sida på en kulle vid Annettenhöh under en vård av svensk
granit, och jag tror att sympatien för Sverige och släktminnet
hade något att göra med valet av material.

Utom det heroiska Varberg finns det också ett idylliskt, som
har sin medelpunkt i badhusparken. Det finns inte många
ställen, där den historiska stämningen av svenskt badortsliv
vid tiden kring sekelskiftet är så väl bevarad som på
badhotellets veranda; man formligen känner doften av punsch, och
man ser de glada kotterierna av sommargäster. Vad allt var
annorlunda då! Känslan är stark, men det vore icke lätt att i
korthet definiera skillnaden. Det var den tid, då skilsmässor

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:21:06 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stf/1933/0078.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free