- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1933. Halland /
63

(1886)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik Böök: Resa genom Halland i rummet och tiden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

som ger Kungsbacka en alldeles speciell karaktär, men till slut
kommer man på det och får det bekräftat av ortsinnevånarna:
alla hus i staden äro av trä, bokstavligen, runt det stora torget
ligga rådhus och kyrka och skola och affärer, men icke en
enda byggnad av sten. Grunden är sådan, att den icke bär,
man kommer överallt på ett lager av blålera, som är åttio meter
djupt, och ingen mänsklig makt kan hindra ett stenhus att
sjunka genom den fasta jordskorpan. Men om staden ur rent
fysisk synpunkt svävar över avgrunden, så lära de ekonomiska
grundvalarna vara desto solidare, åtminstone har Kungsbacka
länge varit berömd för de lägsta kommunalskatterna i riket;
och när man har en sådan tröst, bör man kunna nöja sig med
att bo i Kedars lätta hyddor, enligt psalmistens ord.

Från Kungsbacka styra vi rätt i söder ner på Onsalahalvön
och det dröjer icke länge förrän vi äro vid vårt mål. Det är
Onsala kyrka med det Gathenhielmska gravkoret. Både jag
och min vän Carl Ekberg ha som pojkar läst Konungens
kapare av Leijonsköld-Oxenstierna, med klappande hjärtan, och
fastän vårt svärmeri för den djärve karolinske sjöhjälten sedan
dess fått inånga kallduschar av den nyktra forskningen, ha vi
alltid längtat efter att få se den klippiga kust, där havsörnarna
hade sina bon, där Lasse i Gatan var född och där han redde
sin grav. Sannerligen fingo vi heller icke någon anledning att
ångra det besöket. Onsala liknar icke något annat.

Redan kyrkan, som stammar från medeltiden, är
stämningsfull, med sina orörda takmålningar från storhetstiden och alla
sina pietetsfullt bevarade dekorationer; milda stjärnor ha alltid
lyst över kyrkans öden, och den sista restaureringen har
utfallit sällsynt lyckligt. Malmkronan över huvudgången är en
skänk av Gathenhielms svärfar, predikstolen, rikt förgylld,
utskuren och målad, vittnar om den rikedom, som flöt Onsala
till från havet, bland löftesskeppen hänger en pompös
ostindiefarare, som är så sen som från 1820-talet; kaptensläktaren från
år 1824 finnes kvar — på den togo de under vintern
hemkomna skeppsbesättningarna sin plats och tågade efter
gudstjänsten i samlad trupp, med kapten i spetsen, ner framför
altaret, där de gåvo offer för lyckligt fullbordad resa. Ja, man
behöver bara göra en titt i vapenhusets museibod för att få
ett intryck av sjömännens givmildhet och kyrkans välstånd;
det är en hel samling där, likbår och oblatjärn och en kollekt-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:21:06 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stf/1933/0081.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free