Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik Böök: Resa genom Halland i rummet och tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utförandet av 5 000 plåtar, vilket bragte honom i kollision med
rättvisan — processen nedlades efter hans död. Var han
oskyldig eller ej, var han värdig Karl XII:s nåd? Något riktigt svar
på dessa och många andra frågor har man aldrig fått.
Heidenstam har gett en flyktig, men fascinerande porträttskiss av
honom i Karolinerna, den historiska vetenskapen har röjt
undan sägnerna och lämnat många positiva fakta, men hans
anletsdrag kunna vi icke urskilja. När sarkofagerna öppnades
år 1919, visade det sig att kopparkistorna varit uppbrutna förr,
men Lars Gathenhielm låg där orörd med långt brunt hår,
svept i silke och fint linne med knappar av guld i ärmarna.
Han som plundrat så inånga hade icke blivit utplundrad. I
kryptan lågo vid vårt besök ännu blågula band, som hört till
en krans skänkt av svenska sjöofficerare vid tvåhundraårsdagen
av hans död. Vi hoppades att han förtjänat dessa
hedersbetygelser och många andra, att Karl XII, som nämnde honom
till kommendör i svenska flottan och gav honom överbefäl
över alla kapare, icke tog miste på mannen själv — hur man
nu för övrigt vill bedöma kaperiernas värde ur politisk och
ekonomisk synpunkt.
Man saknar icke stoff för eftertanken och fantasien på
Onsala kyrkogård. Överallt stå gravstenarna över skeppare och
sjökaptener. Den svenska stormaktstiden var också Onsalas
storhetstid, och skeppet med fulla segel avbildades regelbundet
på vårdarna. Runt omkring på halvön lågo hemman, som
brukades av skepparhustrurna; de voro icke stora, men de blevo
förmögna. Så har det varit i århundraden; men nu är
skepparnas tid snart ute. Sjöfolket i våra dagar har blivit ett slags
transportarbetare. Bönder och småbrukare ha dragit in i de
forna skepparhemmen; så är det på Gatan. Den vackra
en-våningslängan står orubbad kvar, och i köket, där man höll
på att baka bröd vid vårt besök, finns en järnplåt i spiseln
med Fredrik IV:s gjutna profilporträtt och årtalet 1701. Vår
bil hade åtskillig möda att vända på den knaggliga
stenläggningen framför stallet, men den underkastade sig villigt
besvären, ty det slog oss, att denna urgamla stengata troligen
var den som Gathenhielmska solen går upp över i adelsvapnet.
Det lever endast en sjökapten kvar i Onsala av den gamla
stammen; vi sågo icke honom själv, men vi sågo hans
gravsten, rest på förhand, huggen i brunröd granit, och på den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
