- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1933. Halland /
102

(1886)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mårten Sjöbeck: Den försvinnande ljungheden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Halland har kanske mera än någon annan svensk provins
förpliktelser mot ljungheden, och någon framställer kanske den
frågan, om ljungheden ändock icke kan bevaras som landskapstyp.
Härpå måste man svara, att vi i Sverige hittills icke gjort några
försök att bevara kulturmarker, och man saknar därför alla
erfarenheter att bygga på. Det är icke samma sak att rädda ett
naturlandskap exempelvis inom Lapplands fjälltrakter som att
skydda ett kulturmarksreservat i Sydsverige. Naturobjekt bevaras
bäst genom att lämnas åt fri utveckling efter naturens lagar.
Kulturmarker få däremot icke lämnas åt sig själva, utan fordra
för sitt bestånd ett kontinuerligt mänskligt arbete, till arten och
påverkningsgraden olika för olika kulturmarker. I Sverige ha
vi hittills skyddat lövängen som natur genom fridlysning. Den
övergår därvid hastigt till lund och förblir alltså icke vad den
varit, vilket vi heller icke kunna förvänta. För att bibehålla
lövängen åt framtiden erfordras ett aldrig avstannande, ytterst
komplicerat arbete. Betydligt enklare blir uppgiften att bevara
ljungheden, därför att människans arbete här är av en mycket
ensidig art. Det gäller framförallt att uppehålla ljungbränningen.
Detta bör för ett lämpligt hedavsnitt vara möjligt, om det väljes
inom ett område, där ljungsvedjning alltjämt utövas. Området
bör dock tilltagas så stort, att det kan delas i minst fyra skiften,
vilka för all framtid i tur och ordning svedjas med
tidsintervaller, som överensstämma med den lokalt utbildade traditionen.
Endast på detta sätt kan ljungheden reserveras åt framtiden och
Gen is fa-arterna räddas åt Halland.

Skyddet åt ljungheden som kulturmark reser samtidigt ett
jätteproblem, nämligen att inom Hallands gränser försöka att få till
stånd ett skydd för ett kulturlandskap i stor stil, d. v. s. ett
reservat, i vilket bylandskapet och dess grundläggande marktyper
bevaras som en helhet för all framtid. Med den kunskap man
nu äger om lövängens och ljunghedens verkliga natur, bör denna
tanke under vissa betingelser ingalunda bliva praktiskt outförbar.
Halland äger här förutsättningar som knappast någon annan
svensk provins. Från det brutna landskapet i mellersta och norra
Halland erinrar jag mig några små byar eller enkelgårdar, som
i och för sig tala varmt till känslan om en förgången tid, men
där likväl själva omgivningen för ett ännu kraftigare språk. Det
finns i de trånga dalgångarna små bebyggelseenheter, grupperade
under ett kalberg, vilande på forntidsgrund bland sina täppor,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:21:06 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stf/1933/0120.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free