- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1933. Halland /
108

(1886)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lennart von Post: Den halländska stranden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

block, som nyligen brutits bort ur bergväggen mellan
förklyftningssprickornas nätverk. Kanske ligga blocken ännu kvar vid
bergroten med sina kantiga former i behåll. Kanske har vattnet
redan hunnit omforma sitt byte, vräkt de lösgjorda blocken mot
varandra, krossat ned dem till smärre stycken, svallat, svarvat
och putsat dem till rullblock och klapperstenar, som ligga som
en stenläggning på strandplanet nedanför berget. Om vi rätt valt
vädret vid vår studiefärd, få vi kanske bevittna huru vattnet vid
sjöhävningen pumpas ut och in genom sprickkanalerna, och huru
i någon bredare bergvanna en hop rullblock och kullerstenar
ideligen vältras fram och tillbaka. Då förstå vi, att den
grottekvarnen måste med tiden mala sig själv till grus och sand. På
alla dessa och på varjehanda andra sätt och med frosten och
tjälsprängningen i bergsprickorna som en god hjälpare
demolerar havet, långsamt men obönhörligt, t. o. m. det fasta berget.
Och naturligtvis måste dess åverkan bli ännu kraftigare, när
stranden är uppbyggd av lösare material, av moränjord, grus,
sand eller lera.

Men var hamnar allt det avfall som måste bildas vid havets
nedbrytningsverk? På de strandpartier, där »avskrapningen» —
abrasionen som det heter på fackspråket — arbetar för fullt,
finner man föga annat än sten, knytnävstor eller av ännu grövre
dimensioner. Alla de finare krossnings- och
malningsprodukterna äro tydligen bortförda. Också detta är vattnets verk. Det
finaste slammet har farit till havs eller in i vikarna för att på
djupt eller lugnt vatten bottenfällas som lera. Gruset och sanden
ha tagits om hand av strandströmmarna. Kanhända hitta vi
igen båda slagen som bankar redan på läsidorna av samma skär
och uddar, vilkas utsidor äro allra mest utsatta för havets
anlopp. Men sandens och grusets vandring kan gå vida längre.
Spårandet av flyktingarna kan leda oss ända till
hallandsstrandens andra huvudtyp, till badviken med dess långgrunda
sandbotten, dess undervattensrevlar och dess krans av
flygsandsdyner.

Scenförändring alltså!

Vi stå på en av Sydhallands berömda badstränder. Eller
rättare på en, som ännu inte hunnit bli så berömd, utan där både vi
och naturen slippa distraheras av något intensivare badliv, i
bukten mellan Haverdal och Gullbrandstorp, sydväst om Harplinge.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:21:06 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stf/1933/0126.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free