- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1933. Halland /
116

(1886)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lennart von Post: Den halländska stranden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kalla dem med ett uttrycksfullt ord, till vilket vårt språk
saknar den exakta motsvarigheten. Mellan Varberg och
Falkenberg är kusten ännu tämligen småskuren och övervägande bergig.
Men sedan växa sig dess anletsdrag allt större och fastare. Och
längst i söder kommer klimax: Laholmsbuktens nästan obrutna
tremilabåge mellan Hallandsås och det jämförelsevis bergiga
Halmstads härad.

På denna Sydhallands kust är det lätt konstaterat, att
bukternas sand är ett flyttgods, ibland t. o. m. ganska långväga
ifrån. Den hämtas från de framskjutna högstländerna av vågor
och bränningar. Till större eller mindre del föres den också
till genom åarna och bäckarna. Men vem är det, som leder
dess kosa in i bukterna? Vem håller hela det invecklade
kustmaskineriet i gång?

Jo, det är ingen mindre än detta dramas huvudperson,
strandströmmen. Hittills har han hållit sig bakom scenen.
Möjligen ha vi anat hans finger i något av det vi sett. Nu träder
han fram som den händelsernas verklige behärskare han är,
en viljestark och mäktig herre, som dock mestadels arbetar i
det fördolda. Den ena dagen sover han. Men den andra är
han kanske i full verksamhet. Då kan han t. o. m. bli farlig
och blodtörstig. Och då skall man akta sig för honom. Det
har hänt, att badande, som summit utåt, ha råkat i hans våld.
Om han då varit på sitt värsta humör, kunna de ha dragits
bort, räddningslöst förlorade.

Det är vinden och pålandssjön som väcker strandströmmen
till liv, och ju värre det vräker på, desto kraftigare blir den. När
vågor rulla in mot en strand, uppstår en bakström efter
bottnen. Komma de rakt utifrån, söker sig också bottenströmmen
tämligen rakt utåt. Men är anslagsriktningen sned, kan
reaktionsströmmen komma att gå mer eller mindre längs med
stranden, och naturligtvis ju mera, ju spetsigare ytvattnets
infallsvinkel är. Vi se inte så mycket av denna ström. Men den
spåras desto tydligare i sina verkningar. När den haft en
tillräckligt lång strandsträcka att följa och denna så slutar med ett hörn,
fortsätter den ett stycke rakt förbi detta, innan den förtonar i
det fria vattnet. Då kan den där avlasta sanden den samlat
upp och rullat med sig, och en revel bildas i raksträckans
fortsättning, som t. o. m. kan byggas upp till vattenytan som en
långsmal sandudde, en s. k. strandsporre. Sydhallands kust har

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:21:06 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stf/1933/0134.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free